Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derpå den 18 nov. 1568 fredspreliminärerna i Roskild, hvilka
af ständerna ej godkändes. Kriget uppblossade åter, och
innan ännu den svenska flottan under Gabriel Kristersson var
iardigrustad, hade 30 danska och lUbska krigsskepp under ’
Peder Munk, hvilka beledsagade en köpraansflotta till Narwa,
på kröningsdagen borttagit i Revals hamn en hop främmande
handelsfartyg och äfven svenska skutor lastade med järn och
koppar*). De qvarlågo till den 23 juli och beskjöto staden
häftigt samt plundrade. Detta förorsakade stor förskräckelse,
och hade tienden vågat att genast landstiga, skulle staden
utan möda tylifvit eröfrad. Men de drogo sig tillbaka, och
Reval fick tillfälle att sätta sig i försvarsskick. Äfven till
lands hade danskarne framgång och voro bättre rustade.
Under den tappre Rantzow tågade de mot Warberg,å hvars
besättning efter kommendanten Bo Grips fall kapitulerade,
men vid hvars belägring äfven den danske anföraren
stupade. Hertig Kar| och Pontus de la Gardie hade med
den svenska styrkan genom* Småland härjande infallit i
Skåne, och äfven konung Johan ämnade personligen infinna
sig hos hären, men hindrades genom upptäckten af en
sammansvärjning till förmån för Erik, som derefter blef
inspärrad på Åbo slött. 1570 företogo de båda fiendtliga makterna
plundringståg; danskarne härjade i Westergötland och Småland,
der Wexiö brändes, svenskarne foro på samma sätt fram i
Viken och Norge. Den i Stettin d. 1 juli sammanträdande
fredskongressen gjorde under kejsarens, Frankrikes och Saxens
be-medling slut på fiendtligheterna. Hvad beträffade de svenska
besittningarne i Livland, skulle kejsaren inlösa dessa och
dermed beläna Danmark, hvilket dock icke gick i verkställighet.
Den polske konungen, af hvilken Johan förgäfves
fordrade sin gemåls brudskatt och innestående arf samt
inrymmandet af de pantsatta slotten, började blifva sin
svåger mindre bevågen. Dessutom var de båda länder-
’) Richter, s, 16. Dalin, s. 7. Hiärn, s. 274. Kelch, s. 288.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
