Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sändebud om de ännu oafslutade tvistigheterna förbundo sig
de båda konungarne att hålla Östersjön ren, men, då de
dan-ska fartygen fritt skulle passera, bekymrade sig Fredrik föga
derom. Johan vände sig i detta mål äfven till Livlands
öf-verherre, kejsaren, hvilken på sommaren1) aifårdade ett
sändebud, Jonas Offenbtirger, till Reval, men uträttade härmed
ingenting. Holländarne ville ingalunda afstå från den
vinst-gifvande handeln, och för att ersätta sina borttagna skepp
hade de uppfångat flera svenska i sina hamnar. Prins
Wilhelm af Oranien hade sändebud i Stockholm, och för att göra
slut på dessa främmande köpmansskepps besök i Östersjön
afsändes Pontus de la Gardie 2) jämte Klas Bjelke och
sekreteraren Herman Bruser till Liibeck, Lauenburg, Hamburg,
Mtinster och Ostfriesland. I början af 1572 kommo de till
Holland, hvarefter de infunno sig hos Alba, som vänligt
besvarade deras anhållan och öfverlemnade sin konungs
skrif-velse till den spanske. I Frankrike hade de företräde hos
såväl konung Karl som prins Henrik af Navarra, som
välvilligt afhörde deras begäran om, att handelsförbindelsen med
Ryssland skulle upphöra. På återresan till Sverige emottogo
de i Briissel en artig skrifvelse från konung Filip.
Polen hade äfven affärdat kommissarier3), Johannes
Kod-kiwitz, den livländske guvernören, Felix Auctus och Johannes
Lisznowski för att på allt sätt söka träda i en närmare
förbindelse med Riga, hvilket äfven lyckades, alldenstund
stadens förhoppningar på kejsar Maximilians understöd felslagit.
Förhållandet mellan detta rike och Sverige hade blifvit
alltmera spändt, och Johan sökte förgäfves förmå konungen att
upphäfva det med Ryssland ingångna stilleståndet. Turkarne,
som éfter Cyperns eröfring hade infallit i Astrakan, blefvo
derifrån med förlust utdrifqa, och för att hämnas detta
förmådde Selim 40,000 tartarer att året derpå infalla i Ryss-
’) Russow, s. 77. — 2) Dalin, s. 20. — 3) Kelch, s. 301.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
