Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivan sin önskan att blifva Sigismunds efterträdare. Han
tillstod uppriktigt sin grymhet, men undskyHade sig med
boja-rernas trolöshet; han vredgades dock’ endast på den elake,
förtjenster lemnade. han icke obelönade. Polen
tillförsäkrades om sina lagar och friheter, hvilka till och med skulle
utvidgas, ifall det vore nödvändigt. Skulle han icke blifva
vald, så kunde de likväl genom en beskickning underhandla
om fred, hvilken äfven skulle erhållas, om de lemnade ho-
i
nom Livland. Polackarne lemnade dock icke sitt bifall till
någotdera.
Förhållandet mellan Ryssland och Englandl) hade blifvit
mindre vänskapligt genom den likgiltighet, som Elisabeth
visade för czai’ens planer, och denne ämnade till hämd utdrifva
Londons köpmän från sina länder. För att blidka czaren
affärdadé drottningen ett sändebud, Jenkinson, som
försäkrade om den uppriktigaste vänskap och sökte kasta
skulden på tolkarnes okunnighet, som illa återgifvit de uttryck,
som innehöllo ett lifligt deltagande för Ryssland. Han
uppräknade Englands tjenster mot denna stat och förklarade,
att drottningen gerna såg, att czaren toge Livland i
besittning och finge handelsfördelarna vid Östersjön. Tillfredsställd
härmed förnyade czaren den gamla förbindelsen mellan dessa
•»
stater. Afven Danmark gaf czaren ständiga
vänskapsförsäk-ringar; konung Fredrik omnämnde icke siti förbindelse med
Sverige, ej heller tog han del i Magnus* angelägenheter.
För att motstå denne mäktige fiende, sökte äfven Johan
utländskt bistånd. Ofta hade konungen gjort sin svåger
påminnelser om penningfordringarne, och i början af året hade
polska sändebud härföre infunnit sig i Sverige. Johan
önskade dock mycket heldre en förbindelse med denna makt
emot Ryssland, och Lorens Ritskin hade blifvit afsänd till
Polen. Föga hopp fanns för denna önskans förverkligande;
’) Karamsin, s. 245.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
