Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras betalande uppoffrade en stor del af de medel, som
skulle tjena till klostrens återställande. Mornay trädde dock
med Ruthvin, Balfour och andra af. befalhafvarne i förrädiska
stämplingar, som afsägo att för Eriks befrielse antingen
tillfångataga eller döda den svenske konungen. Anslaget blef
ej verkstäldt; Johan fattade misstankar, och den så kallade
svärdsdansen blef aldrig uppförd. Deremot påskyndades
de-, ras öfverförande till Estland. Ehuru odisciplinerade för-
i
skräcktes czaren af ryktet om deras ankomst till Reval i aug.,
så att han ånyo tillskref Johan om fred, hvarpå denne mera
vänligt svarade, men påminde om, att svenskarne ingalunda
härom ville underhandla med ståthållaren i Novgorod. För
ögonblicket afslöt Ivan ett vapenstillestånd med den svenske
/
betälhafvaren i Estland, hvilket dock lände Sverige mera till
skada, ty då denne härför icke genast kunde fora skottarne
mot fienden, höllo de sig stilla endast så länge som de från
■>*
Sverige medförda pengarne varade. Derefter uppväckte de
flera oroligheter och plundrade Reval jämte trakten
deromkring, hvilket moste fördragas af fruktan, att de eljest skulle
öfvergå till fienden.
Klas Åkesson beslöt derföre att ånyo bryta löst mot
Ryssland. Liibeckarne, hVars handel på Narwa, genom deras
fartygs uppfångande blifvit försvagad, började åter tillföra
ryssarne förnödenheter. Johan önskade derföre, att ett anfall
skulle företagas mot denpa stad1), som antingen borde med
våld eröfras eller dess hamn genom försänkningar göras
§
obrukbar. Fartyg och krigsfolk från Finland skulle
understödja företaget, men då Åkesson dröjde, förde Herman
Fleming emot den kungliga befallningen dessa tillbaka.
Åkesson ville deremot belägra Wesenberg, men det livländska
krigsfolket vägrade att deltaga i detta tåg.
Krigskommissarier, bland dem Pontus de la Gardie, hade i slutet af aug.
’) Oernhjelm, s. 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
