Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka Hartwig Leidebur, löjtnant under Hans Waclimeister,
nämn es såsom den förnämste. Svenskarne återvände i
början åf nov. till Reval med ett rikt byte (bland annat 1000
tartariska hästar); beträffande det tagna artilleriet kom man
öfverens om, att Sapieha och de förnämsta polska
befållhaf-varne skulle föra det till Riga och der anställa en redlig
fördelning, hvartill dessa gåfvo sin skriftliga förpligtelse. Denna
strid bildar vändpunkten för ryssarnes framgångar i Livland;
krigslyckan öfvergaf dem, och svenskarne, som företrädesvis
most tänka på eget försvar, kunde hädanefter gå anfallsvis
tillväga.
Dessa inföllo nämligen i febr. 1579 från tvenne olika håll
i Ryssland. Henrik Horn ryckte genom Wiborg nästan fram
till Novgorod, under det att en annan del af krigsfolket
härjade trakten omkring Nöteborg och en tredje från Nyslott
sköflade det nordliga landet. Hans Eriksson (till Brinkala),
i
ståthållare i Reral, tågade deremot öfver Narwa in på det
pleskowska området, der många byar brändes och ett stort
byte togs1).
Konung Stephan hadc i bref till Johan anhållit om den
svenska krigsmaktens fortfarande förening med den polska
i kriget emot Ryssland, och vid dess slut skulle han dela
segervinsten med sin svåger; härpå svarade Johan genom
sitt sändebud, att han ämnade med en stark här anfalla
fienden på de platser, hvilka voro honom lägligast, och hvardera
riket borde behålla, livad det kunde intaga. Derjämte gjorde
i
han de gamla påminnelserna om sina stora fordringar samt
yrkade på att blifva delaktig af de kanoner, hvilka polac*
karue efter vendiska slaget tillvällade sig* 2). Häraf blef dock
ingen annan verkan än vänliga löften, och Johan, som icke
kunde undvara förbindelsen med Stephan, moste låta det
>) Girs, s. 73. Dalin, s. 123. Richter, s. 32. Bref härom från Hans
Eriksson till konungen på våren 1579.
2) Dalin, s. 106, Girs, s. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
