- Project Runeberg -  Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III / 2. /
1

(1869-1873) [MARC] Author: Abraham Ahlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Genom stilleståndet med Ryssland 1583 bade det
svenska väldet utvidgat sig äfven söder om finska viken. Men
besittningen var livarken säker eller blomstrande. Estlands
lösslitande från den livländska moderkroppen hade under
mångåriga strider djupt sargat detta olyckliga land, och ännu
skulle mera blod flyta, innan Ryssland skulle förmå sig till
att uppgifva tanken på östersjöväldet och lemna Sverige i
ostörd besittning af sin eröfring. Äfven fäderneslandets egen
ställning var ingalunda lysande. De långvariga och blodiga
krigen hade minskat folkmängden och förstört välståndet, och
derjämte arbetade en oduglig regering genom omstörtningar
både i staten och kyrkan på samhällets upplösning. Konung
Johan, som ej egde förmåga att upprätthålla den af fadren
grundlagda centrala styrelsen, lät ärenderna falla i sina
sekreterares händer, under det att han sjelf uppträdde såsom lagstiftare
på det religiösa området. Desse, som voro af ringa stånd och
ej kunde stödja sig på ett i lag grundadt embete, stodo helt
och hållet i beroende af konungen, som dock lät sig nöja,
om skenet af makt och duglighet lemnades åt honom.
Der-till kommer ovänskapen med hertigen. Johan var misstänk,
sam och föga driftig, Karl deremot ihärdig och bestämd, och
då båda med häftighet försvarade sina rättigheter, var det
naturligt, att sämjan ej skulle blifva långvarig. Redan den
ringa ersättning, som hertigen ansåg sig hafva erhållit för
sitt kraftiga bistånd vid Eriks störtande, jämte delningen af
arfvegodsen hade gifvit anledning till klagomål, och
konungens reaktionära bemödanden mot den luterska bekännelsen
åstadkom en fullständig söndring. Ty utom det att hertigen

1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:02:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaryska/2/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free