- Project Runeberg -  Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III / 2. /
3

(1869-1873) [MARC] Author: Abraham Ahlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men att Svenskarne det oaktadt förmådde hålla sig qvar
i Estland^ dertill måste orsaken sökas såväl i deras
tapperhet och sjelfuppoffring, då knappast någon ätt fans, hvars
medlemmar ej kämpat i detta krig, som i det inflytande de
förmådde tillvinna sig öfver folkets sinnen samt i den
lagliga ordning och frihet, som föreningen med Sverige skänkte
landet. Olika Polackarne sökte Svenskarne i Estland upp*
rätthålla god manstukt samt förskona landet från
utpressningar, och privilegierna, som stadfästadés vid hvarje
tronombyte , förändrades ej genom några maktinskränkande vilkor.
Ridderskapet i Harrien, Wierland och sedan äfven i Jerwen
hade slutit sig tillsamman och fått sina rättigheter bekräftade
af konung Johan redan i okt. 1570, och när derpå Wiek i
aug. 1582 hade underkastat sig Sveriges krona, blef på en
landtdag i Reval d. 20 mars 1584 beslutat på förslag af De
la Gardie, att de 4 provinserna skulle förenas till en
korporation med lika rättigheter, hvarvid russtjensten faststäldes,
och konungen gaf dertill sitt bifall d. 25 aug.!). Det
est-ländska ridderskapet, som utmärkte sig genom enighet, voro
äfven befriade från de våldshandlingar, som drabbade den
adliga egendomen i Livland, der många gamla familjer sågo
sina gods sig frånröfvade och främlingar intaga deras plats.
Visserligen förekommo äfven i Estland godsreduktioner, men
i allmänhet blefvo besittningarne mera skyddade än oroade.
Landtdagar fortforo att hållas på gamla viset vanligtvis i Re-

I sammanhang härmed vilja vi nämna, att af ryttarne hade en del både
underhäll på borgläger och lön, de så kallade besoldningsryttame; deremot
hade landsryttarne endast årslön, men fingo sjelfva besörja sitt underhåll
och hestodo till en början af besutne bönder, som i stället för lön fingo
afdrag på skatten. Dertill kom adelns russtjenst, som skulle vara omkring
1100 man, men utgjordes aldrig ordentligt. Fotfolket bestod af drabanter
och gårdsknektar, som både hade lön och borgläger samt landsknektar, som
uppsattes genom utskrifning, hvilken, om den till en början försiggick genom
frivillig öfverenskommelse, sedan ofta förrättades med stor orättvisa.
Bönderna uppbådades väl emellanåt, men användes endast till arbeten i lägren
eller fåstDingame.

*) Richter, Gescbicbte der deutschen Ostseeprovinsen, del. 2, band 1,
s. 155.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:02:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaryska/2/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free