Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
val, och med dem stodo rättegångs dagar i förbindelse.
Landtrådskollegiet gjorde propositioner för ridderskapet, som
meddelade denna myndighet sitt svar, hvarpå följde ett
gemensamt afgörande. Vid landtdagens öppnande presiderade
understundom den kongl. ståthållaren, men val företogs
derefter till ridderskapets ordförande, hvilket sedan bekräftades
af ståthållaren och landtråden. Det lägre folket var deremot
illa tillgodosedt, ehuru deras tryckande belägenhet genom
upplysningens spridande något lättades.
Det som likväl mer än annat tillförsäkrade Svenskarne
om det estländska folkets tillgifvenhet, var det skydd desse
åtnjöto i sin religiösa tro, och Johan, som annars med en
sådan ifver fåktade för sin liturgi, utsträckte ej denna till det
nyvunna landet. Annat var förhållandet i Livland. Den
polske konungen hade visserligen gifvit landet löfte om, att
både den katolska och luterska religionen skulle tolereras och
deras bekännare ej af hvarandra förföljas, men då den kongl.
kommissarien Stanislaus Pekoslawski anlände till Riga,
ut-skref guvernören kardinal Georg Radzevil en landtdag på
våren 1584 ’). Inför denne förklarade han, att konung Stefan
hade blifvit öfvertalad att fördraga den luterska bekännelsen,
och ehuru han för sin person ej kunde upphäfva ett kongl.
påbud, ville han ej med tystnad bevilja något sådant utan i
romerska stolens namn protesterade han emot denna lära.
Derjämte föreslog han, att förläningar och förpantningar af
livländska slott ej skulle gillas, på hvilka icke innehafvaren
kunde visa besittningsrätt, och då de många fästena, ur hvilka
Ryssarne med svårighet kunde drifvas, voro för landet
skadliga, borde en del af dessa rifvas. Detta emottogs ej med
odeladt bifall. Landtdagen svarade, att kardinalen måste
åt-lyda konungens befallningar, och skulle det dessutom vara
besynnerligt, om Stefan kunde kassera de bref, som blifvit
utgifna före Polackarnes välde öfver landet; slotten kunde ej
få nedrifvas, ty då skulle landet snart blifva Ryssarnes byte.
Deremot önskade de, att en förteckning öfver godsen skulle
’) Kelch, Liefländische historia, del. 4, s. 382.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
