Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsättas, ifall rättvisa dervid iakttoges, och dertill
förordnades i hvarje krets 2 kommissarier, en livländare och
en utlanding*). Under sådana förhållanden försummade ej
jesuiterna att göra sig påminde, och en beskickning infann
sig vid landtdagen, som med tal öfver sin
välsignelsebrin-gande verksamhet förklarade, att konung Stefan skulle taga
under sitt skydd den jesuitskola, som de i Riga ämnade
anlägga. Men borgerskapet vägrade att låta dem nedsätta sig i
staden, der de likväl uppväckte många och svåra förvecklingar.
Sveriges ställning till Polen var ingalunda vänskaplig.
De båda makterna hade i Livland uppträdt såsom rivaler,
och om fruktan för de ryske trupperna förenat deras vapen,
blef missnöjet så mycket häftigare, då Polackarne slöto
stil-lestånd med Ryssland, utan att bundsförvandten omnämndes
i fördraget2), och afundades Svenskarne, som ensamme
lyckades tillkämpa sig en fördelaktig vapenhvila. Derjämte bade
konung Johan just icke skördat mycken glädje af de
pennin-geuppoffringar han gjort till detta land, och då han
fram-stälde stora fordringar såväl för desse som sin aflidna
gemåls egendom, tycktes ett krig äfven från detta håll hota
Sveriges östersjöbesittningar. Dessa farhågor skingrades
likväl, alldenstund Polen invecklades i en häftig tvist rörande
stiftet Pilten med den fjärde makten, som uppträdde med
anspråk på det livländska landet. Innevånarne i detta stift,
som förnummit, huru Riga och den livländska adeln blifvit
behandlade under Polens regemente, fruktade för ett dylikt
öde, hvårföre de efter hertig Magnus död afifärdade
ståthållaren Johan Behren till Danmark med begäran , att Fredrik
II måtte antaga sig styrelsen öfver detta område. Behren,
som framstälde saken i den förmånligaste dager, intalade
snart konungen att söka bemäktiga sig både detta och
hertig Magnus öfriga besittningar i Livland. Men under
Beh-rens bortovaro hade Radzevil tagit ed af folket på Magnus
*) Landet delades i 3 kretsar; i den Pernauiska voro kommissarier
Möller och Holdschuer, i den Dorptska Grelich och von Tödwen samt i den
Vendiska Hermann och von Tiesenhausen.
2) Se afd. 1 af denna afhandling, s. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
