Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kurland skulle taga stiftet, till dess den danske och polske
konungen härom öfverenskommit. Men samtidigt hade
Rad-zevil erhållit den falska underrättelsen, att hans folk haft
framgång, och lät han derföre Pekoslawski fortsätta med
belägringen af slottet. Då det omkring liggande landet härvid
mycket oroades, och Litaverne hos den polske konungen hade
anhållit, att fiendtligheterna skulle upphöra, gaf Stefan
befallning om, att trupperna skulle draga sig tillbaka. Den
outtröttlige Radzevil lyssnade dock ej härtill, utan sedan han
omsider lyckats af den kurländske hertigen utverka
penningar för krigets fortsättning, afsändes ryttmästaren Korffen
med nya order. Denne blef dock tagen af besättningen på
Pilten, som omsider genom lyckliga utfall tvingade de polske
trupperna att upphöra med belägringen. Samtidigt anlände
till Krakau en polsk adelsman Budde såsom danskt
sändebud med klagomål öfver Radzevils uppträdande, hvarpå
Stefan svarade genom en beskickning till den danske konungen,
att denne visserligen skulle erhålla ersättning för det
understöd han lemnat hertig Magnus, men ej egde någon
rättighet till det omtvistade landet!). Häraf uppkom en häftig
brefvexling, men den brandenburgske kurfursten Johan Georg
lyckades uppträda såsom medlare mellan desse båda
regenter.
I Livland fortfor under tiden missnöjet med den polska
styrelsen, som utan att akta innevånarnes gamla rättigheter
läto dem genom godsindragningar känna herskareoket.
Derföre när Stefan i jan. 1584 besökte Lita ven, hade en livländsk
beskickning infunnit sig, som framstälde landets betryckta
tillstånd och begärde, att de gamla fördrifna ätterna skulle få
återvända till sina fädernegods* 2). Utan att lyssna härtill
förordnade konungen Pekoslawski att fortsätta med reduktionen,
och hvilket hade till följd, att denne trots adelns klagan
besatte Kockenhusen. Af denna oreda betjenade sig naturligt-
») Kelch, s. 399.
2) Hiärn, Elest. Lyf. und Lettl. Geschichte i Monumenta Livoniæ
an-tiquæ band 1, s. 355.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
