- Project Runeberg -  Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III / 2. /
18

(1869-1873) [MARC] Author: Abraham Ahlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Radzevil på konungens befallning, att invånarne skulte göra
afbön och utbetala böter, men desse vädjade till konungen,
som lofvade att sjelf afdöma saken. Med Danmark lyckades
deremot Stefan komma till förlikning, hvarvid Polen erhöll
det omtvistade Pilten mot erläggandet af den penningesumma,
som danske konungen der hade att fordra ’). Emellertid
förmådde oron i Livland Johan att påskynda underhandlingen
med Polen* 2), men då sändebuden till följd af forhandlingarne
med Ryssarne ej på bestämd tid infunno sig vid
mötesplatsen, hade den polska beskickningen med missnöje vändt
tillbaka.

Stridigheterna med hertigen vände vid denna tid konung
Johans uppmärksamhet från de yttre förhållandena. De
kyrkliga frågorna voro härtill den närmaste orsaken, men
betydligt medverkade äfven hertigens missnöje med riksråden. Detta
framträdde isynnerhet, sedan konungen hade tagit sin andra
gemål ur det aristokratiska lägret, för hvilket den lärde och
snillrike Erik Sparre, hvilken såsom godsegare i Södermanland
varit invecklad i personliga tvister med hertigen, framträdde
såsom ledare. Riksråden hade likväl tanke på de yttre tienderne.
Då desse i mars 1585 voro tillsammans i Westerås, yttrade de
sin fruktan för, att freden med Ryssland ej skulle kunna
komma till stånd, om brödernas oenighet blefve bekant, och
att äfven Polen och Danmark kunde deraf taga anledning till
att böija krig med Sverige. De ville derföre uppträda såsom
medlare och till och med rådde konungen till eftergift mot
hertigen, men blefve denna fruktlös borde brödernas sak
dragas inför ständernas domstol. Konungen var dertill ej
obenägen , men hertigen, som väl insåg faran af att gifva adeln
smak att döma öfver krönta hufvuden, och föga deraf hade
att hoppas för sina omtvistade rättigheter, sökte en fredlig
uppgörelse3). Han tillskref4) konungen, att det ej vore styf-

!) Eelch s. 415.

s) Eon. t. sändebuden Borgholm d. 24 sept.; riksreg. Ryktet hade
ut-8pridt, att den polske konungen atiidit och Johan fann äfven deri ett skäl
till en snar uppgörelse.

3) Hertig, t. rådet, Örebro d. 14 mars och 6 april; hertigrs reg.

4) Hertig, t. konung d. 19 jan. och 25 mars 1586; hertig:s reg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:54:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaryska/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free