Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skett utan deras vetskap och vilja1), och begärde, att
freds-handeln skulle för sig gå, vägrade likväl Svenskarne att dertill
samtycka, då fienden brutit mot sina under korskyssning gifna
löften att låta vapnen hvila under sammankomsten. De åtskildes
derföre såsom fiender, men för att vedcrgälla denna trolöshet,
som blifvit visad vid sammankomsten, framryckte en svensk
styrka, som blott utgjorde en bråkdel mot fiendens, inom det
ryske området. Derunder påträffade den ej några ryska trupper,
utan brände endast några byar, och då det blef bekant, att
den ryska krigsmakten var i antågande mot de svenska
be-sittningarne vände den tillbaka till Narva* 2).
Den ryske hufvudbären, omkring åttio tusen manstark3),
ryckte emellertid med stor uthålllighet, ehuru kölden var
hård, d. 24 jan. fram emot Jamagorod, der besättningen
uppmanades till att frivilligt uppgifva fästet, och skulle i så fall
ej någon skada dem vederfaras. Kommendanten HansBurdt,
som ej egde en tillräcklig Btyrka för motstånd och ej hade
hopp om en hastig undsättning, öfverlemnade fästningen utan
svärdsslag d. 27 jan.4), med löfte om fritt aftåg för hvem
som så önskade. Så snart underrättelsen om denna eröfring
kom till Narva, insågo hefalhafvarne, att denna plats derefter
skulle blifva utsatt för den fruktansvärde fienden. Men då
besättningen till följd af den stora brist på lifsmedel ej kunde
’ uthärda en belägring, aftågade Gustaf Baner med största delen
åt Wesenberg till för att sedan möjligen kunna anfalla de
belägrande. Byssarne fingo likväl kunskap härom och utsände
en större härafdelning (den uppgifves till tio tusen man), som
likväl blef tillbakadrifven af en ringa styrka under Boijes
befäl5), men då hela den svenska krigsmakten i Estland ej
*) Hiärn, s. 369.
2) Girs, s. 144.
3) Enligt det ofvan anförda brefVet från Bjelke till Sparre. Uppgifterna
äro olika; öfver 100,000 man hos Hiärn s. 369, 100,000 hos Kelch s. 447
och Dalin s. 211, blott 30,000 hos Girs s. 145.
4) Enligt K. Henrikssons berättelse till kon. Hiärn säger d. 20 jan.,
s. 370; Kelch d. 26 jan., s. 447; Herrman d. 27 jan., s. 408.
B) Hiärn. s. 370. Hans Maydel och Otto Wrangel blefvo dervid på den
svenska sidan tagne till fånga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
