- Project Runeberg -  Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III / 2. /
46

(1869-1873) [MARC] Author: Abraham Ahlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der han i likhet med Wladimir den store prisades såsom
fäderneslandets och kyrkans räddare. Kapitulationen måste
likväl anses fördelaktig för Sverige i dess svåra belägenhet.
Brist på folk och ännu mera på lifsmedel var orsaken till
olyckan, som kanske äfven i någon mon föranleddes af Horns
allt för stora förakt för fienden, då han säkerligen hade väntat
en långvarig och ingalunda så häftig belägring.

Den svenske konungen sysselsatte sig härunder endast med
rådsherrarnes förhandlingar i Beval och mot desse riktade han
de häftigaste beskyllningar, af hvilka vi vilja omnämna några,
som röra vårt ämne. För alla de olyckor, som under de
framlidne åren drabbat riket, yttrade Johan i sitt utförliga svar *)
på de skrifter, som i Reval blifvit till honom och Sigismund
öfverlemnade, hade riksråden skjutit skulden på konungen
och dervid burit falskt vitnesbörd mot sin af Gud förordnade
öfverhet, ty de flesta hade kriget förorsakat, hvilket konungen
enligt allas vetskap sökt på allt sätt afstyra. Ryssarne
började af högfärd och girighet fejden, dock hade Gud stridit
för svenskarne, så att deras lilla styrka vunnit land och fästen.
Men till följd af den oenighet och misstanke, som riksråden
sökt åstadkomma mellan konungen och hertigen, hade aldrig
den svenska krigsmakten på en gång blifvit brukad mot
fienden, utan både konungen och hertigen haft hälften af
sitt folk hemma för att bevaka hvarandra. Hvad Polen
vidkom, så hade Sigismund haft god vilja att komma sin fader
till hjelp, men man kände huru litet en konung förmådde
hos detta folk. Vidare hade riksråden beskyllat konungen
för att hafva framstält otjenliga fredsvilkor, men det vore
deremot alltid Ryssarne, som återfordrade de så dyrt vunna
besittningarna, hvilket ej kunnat beviljas, då den ryska
krigsmakten derigenom skulle hafva erhållit betydlig
förstärkning, och Finland och Estland, söndrade från hvarandra,
ännu mera blifvit blottstälda för fiendens anfall. Äfven.
före-gåfvo riksråden, att konungen begifvit sig till Estland för att
göra eröfringar, hvarill han dock vore lika obenägen som

*) Tryckt hos Werwing bland bilagorna, ss. 33-72.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:54:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaryska/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free