- Project Runeberg -  Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III / 2. /
48

(1869-1873) [MARC] Author: Abraham Ahlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men listiga och olidliga handlingar hade gjort den om intet.
Han sjelf måste draga till Livland med blott en ijärdedel
af det folk, som De la Gardie fordom fort med sig dit,
och de skepp, som skulle tillföra proviant, förhindrades att
afsegla ’). Från storfursten hade Johan bekommit tvenne
trotsiga bref, det ena under sin vistelse i Reval, det andra
efter hemkomsten. Sändebud hade äfven förgäfves blifvit
af-färdade för fredshandel, och konungen vilie derföre veta af
ständerna, om det vore rådligt att samtycka till några års
stillestånd, eller om de ville och kunde åstadkomma någon
hjelp för krigets fullföljande, till dess en stadig fred kunde
vinnas. Adeln afgaf häröfver ett särskildt betänkande, hvari
det heter, att konungen hade rätt till sin onåd mot
råds-herrarne, om desse ej kunde med goda skäl försvara sig;
efter sin yttersta förmåga skulle den understödja konungen
och hans lifsarfvingar samt främja enighet mellan konungen
och hertigen. För att det långvarige kriget måtte komma till
ett godt slut, ville den göra en ansenlig hjelp, så att under
den instundande sommaren ett allvarsamt tåg måtte göras
mot fienden med största makt, som kunde åstadkommas2),
hvarefter de öfriga stånden, borgerskapet dock med
svårighet, afgåfvo sina utlåtanden af lika lydelse. Äfven till
hertigen , som förnämligast ledde förhandlingen under riksdagen,
afgaf adeln sitt betänkande om kriget, och hade den ej annat
kunnat önska än att Gud ville förläna dem en stadig fred,
som för riket kunnat vara gagnelig, men då intet stillestånd
vore att vänta, sedan Ryssen med mord och brand infallit i
Estland, så ville den i enlighet med konungens och hertigens
åsigt, att något kraftigt måste göras, med lif- och blod dertill
förhjelpa. Det hade blifvit samtyckt, att hvarje helgårdsbonde
skulle lemna en daler, halfgårdshonde en half och torparen
en mark, hvilket med det snaraste skulle erläggas; adeln
beder dock, att man måtte hafva tålamod med den fattige
äfvensom att hertigen skulle utverka hos konungen, att dess * 2

*) Proclamatio Johannis regis ad populum, Holmiæ d. 7 mars 1590;
ur handl. rör. rådsh.

2) Stiernman, s. 375—377.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:54:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaryska/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free