Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högste ledaren af krigsföretagen !). I Sverige utspreds
härunder bland menige man, att fienden gerna ville hafva fred,
som konungen och hertigen förhindrat, och att riksråden
genom sitt yrkande härpå fallit i onåd, hvilket också
förorsakade ej ringa obenägenhet för kriget och missnöje med de
styrande. Konung Johan påminde derföre i en skrifvelse, dat.
d. 30 nov., rikets alla undersåtar att han utsändt både sin
krigsmakt och sändebud för att betvinga Ryssarne, som ej
ville medgifva någon penningersättning och afsluta ett blott
tvåårigt stillestånd. Detta kunde ej beviljas, men förhölle sig
folket manligt mot fienden, vore förhoppning om, att fred
nästa sommar skulle vinnas. Slutligen yttrade konungen deri:
”Gud ensam kan göra fred, när hans gudomliga
Allsmäktig-het så synes, och ej må någon göra fred utan oss och dem
vi dertill gifvit fullmakt, efter det vi kommit till den ålder
och pröfvat verlden, att vi veta bäst undersåtarnes bästa”2).
I Polen herskade till följd af Turkarnes hotande rörelser
osäkerhet, och i Kiga tillstälde jesuiterne ej mindre oro än
fordom. Då*Sigismund på sin återfärd från Reval genomreste
denna stad, anhöllo invånarne att blifva förskonade från
jesuiterne. Men konungen, som var innerligt tillgifven sådane
personer, blef häröfver högeligen förbittrad, isynnerhet när
de i Mitau lemnade honom såsom sitt sista svar, att han
gerna måtte förordna andre påflige predikanter blott ej någre
af denna orden. Saken uppskjöts likväl till detta årets
riksdag, och då frågan omsider skulle behandlas, stälde jesuiterne
så till, att den afgjordes särskildt i konungens kabinett, och
Kigas invånare befaldes att återinsätta dem. Visserligen
vädjade syndicus David Hilchen till nästa riksdag, hvarföre
Sigismund ville kasta honom i fängelse, men jesuiterne
åter-kommo till stadens största förtrytelse 3). Under sådana
stridigheter förmådde ej den kraftlöse Sigismund, som visserligen
var varmt tillgifven sitt fosterland, men fruktade att något
företaga emot de polske herrarnes befallningar, att lemna
något bistånd till det ryska kriget, hvarom han tillskrefs så-
’) Hert. t. de la Blanch, dat Upsala d. 16 dec.; hert:s reg.
2) Riksregistraturet. 3) Kelch, s. 450.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
