Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en så rå grymhet. Konung Johan med sitt ombytliga och for
öfverdrifter benägna sinne kunde ej nog fröjda sig öfver
framgången och bjöd presterskapet hålla en allmän tacksägelse
for den seger, Gud beredt åt de svenska vapnen. Under denna
höst lyckades det också för konungen att gifva verkställan
åt den länge hysta planen att utestänga Ryssarne från de
nordliga farvattnen. I sept. affärdades nämligen krigsfolk
under Sven Pederssons anförande, som satte sig i besittning
af flere platser vid hvita hafvet och äfven inträngde i landet’).
Svenskarne fingo dock ej länge behålla sin nya eröfring, ty
zaren utsände midt i vintern strelitzer under befal af
prin-sarne Gregorius och Andreas Wolkonsky1 2). Den förre återtog
den vigtigaste platsen Sumsky och nedgjorde de der förlagde
Svenskar, den sednare, som fått veta, att Svenskarne skulle
hafva antändt ett kloster vid Kola och dervid grymt dödat
munkarne, hämnades genom att ödelägga det nordliga
Finland. Någon fast landvinning skördade Sverige således icke
utaf dessa krigståg.
Hertigen var vid denna tid åter föremål för konungens
misstroende och måste derföre något draga sig tillbaka från
regeringsärenderna. I allmänhet såg väl ej den maktlystne
Johan med blida ögon det inflytande, hertigen utöfvade på
allt, som han tog under sin ledning, dels hade hertigen
genom sitt sändebud Kauer inledt giftermålsförhandlingar med
den holsteinska furstinnan Kristina, som Sigismund forut hade
ämnat taga till gemål, och hvilken förbindelse Johan ogillade.
Detta oaktadt var hertigen fortfarande verksam för de
förlorade fästenas återvinnande och freds afslutande samt bar
isynnerhet omsorg för truppernes förplägning och lindrandet
af all den nöd, som både slagtningarne och farsoten ständigt
bidrogo att föröka. Hertigens brefvexling såväl med
konungen som de estlandske befälhafvarne och krigsfolket visar
1) En utförlig berättelse om detta krigståg finnes tryckt i handlingarne,
del. 38, s. 103.
2) Karamsin, s. 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
