- Project Runeberg -  Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III / 2. /
83

(1869-1873) [MARC] Author: Abraham Ahlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den sista afdelningen af ofvannämnda känslor. Samvetet är
således en moralisk känsla, men då denna kan finnas ntan
att hänföras till en viss yttre handling, böra vi tillägga för
att tydligt bestämma samvetets begrepp, att det är en sådan
förnuftig, praktisk, moralisk känsla, som vid hvarje särskild
handling angifver, huruvida menniskan är sedlig eller icke.

I allmänhet fästade ej de grekiske filosoferne på sin
objektiva ståndpunkt någon uppmärksamhet vid ett sådant
begrepp som samvetets, hvilket så nära rörer det menskliga
subjektet. Väl finna vi hos Sokrates i hans δαιμονιον något,
som tyckes likna samvetet, men hvars begrepp ej närmare
utvecklades inom den grekiska filosofien. Det är först inom
den kristna man deråt egnade en större uppmärksamhet, och
isynnerhet har Kant anstält en närmare undersökning öfver
samvetet. Han begagnar härvid liknelsen af en domstol, inför
hvilken de mensklige tankarne anklaga och frikänna
hvarandra, och hvarvid samvetet uppträder såsom domaren,
genom hvilken menniskan dömer sig sjelf. Men då den dömande
måste vara en annan än den, som skall dömas, så blir
samvetet såsom dömande höjdt öfver det sinliga, som deremot
intager den anklagades rum. Härigenom har Kant riktigt
framstält samvetets väsende såsom förnuftigt, men då den
dömande makten hos menniskan jendast kan tilläggas
förståndet, så tyckes Kant vilja förflytta samvetet från de mest
dunkla till de mest klara funktioner hos menniskan, och i
sådant fall har han gjort sig skyldig till ett misstag. Samvetet
är nämligen endast vitnet inför denna domstol, och det är
på grund af dess vitnesbörd, som förståndet fäller utslaget.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:54:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaryska/2/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free