Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Krumbukter - Företalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honungen, det är populariteten. Man har i alla de
tider, de tider jag minns, sagt, att jag är landets
populäraste konstnär, och jag har tagit detta som om
det vore en mig rättvisligen tillkommen tribut. Vid
ett visst tillfälle nyligen blef det kanske för
mycket, och däraf följer alltid reaktion. Likafullt
hänger jag krampaktigt fast vid hoppet att fortfarande
en hel hop popularitet skall finnas kvar åt mig i den
svenska statskroppen, så att denna välvilligt kommer
att blunda — åtminstone med ett öga — för det som i
denna bilderbok är svagt, krystadt och dumt.
Kära Birgit och Barbro, jag börjar bli gammal, och
däraf följer, såsom senilitetens tecken, att jag
blifvit pratsjuk. Därför blir det nog också bäst att
inte söla och krumbukta längre, utan genast öfvergå
till det egentliga
FÖRETALET.
Det är i anledning af mina nu fyllande sextio år,
som min gode vän Karl Otto Bonnier vill ge ut äfven
denna bilderbok, och det är också hans idé, att det
nu blir en serie andras barn. Till dessa bilder måste
jag foga en bit text, det lönar sig inte att försöka
smita ifrån den, hvarför jag väl krafsar ner en tanke
då och då.
Kanske ni, älskade Kaj och Greta, icke äro så kinkiga,
utan gärna hören den åldrande farbror Carl Larssons
pjoller. Dessa här i boken afbildade gossar och
flickor hafva alla varit goda, vänliga och älskliga
barn, hvilka tåligt, ibland intresseradt lyssnat till
det virriga tal, jag hasplat ur mig för att lura
er till någon smula stilla uppmärksamhet, då jag,
med penseln eller pennan i högsta hugg, sökt knipa
det eller det lilla draget eller det och det näpna
uttrycket. Jag har måst söka underhålla och kvarhålla
de små killingarna, hvilkas sprittande och hoppande
kroppar sannerligen icke voro ämnade för stilla
modellsittning.
Med mammornas benägna medverkan och ofantliga mängder
snask, samt, som sagdt, mitt prat gick det dock.
Får jag äfven här lika kritiklöst gå på, så nog skall
det bli text så det räcker. Emellertid, och detta
allvarligt sagdt, så har jag alltid något på hjärtat,
och är glad och tacksam att få nysta det ur mig.
Vi konstnärer äro inga starka och djupa tänkare,
vi ha, såsom Heidenstam någonstans säger, vårt
ingenium samladt i vårt öga; men, som jag hörde en
mindre framstående auktoritet citera ett ordstäf —
det var en liten snusförnuftig gosse i Göteborg:
»en blind höna kan också hitta en ko ...» Tja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
