Print (PDF)
- Color (PDF)
- full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är inte riktigt fint handladt af mig, men jag
är ju själf som en öppen bok — som jag sagt — och då
kunna väl också mina barn vara det.
När man intet har att dölja! D. v. s. min son
Pontus skulle jag icke våga citera så här för allt
folket. Jag minnes en gång då han en morgon, på en
af systrarnas födelse- eller namnsdag, hade raspat
ihop en riktigt rolig dikt på hexametrar, och jag
lystet lurade på att få sticka in den i texten till
»Åt solsidan», hvarför jag försiktigt kände mig
för huruvida han, Pontus, skulle medgifva detta,
denne då spände ögonen i mig med ett: »Pappa skulle
våga sig!» och jag, skrämd, mumlade: »hur kan du tro
något sådant ...» — »Åh,» sa Pontus, »i det fallet kan
man tro pappa om hvad som helst!»
Däri hade han ju rätt, och däri lär nog Lisbeth
instämma när hon får läsa sitt bref här tryckt.
Men jag kunde inte låta bli: det var för rart.
*
Detta var detta. Men så finns ju kärleken mellan
man och kvinna, som — om det är någon mening med
den — för till äktenskapet, till familjelifvet i
dess helhet. Dock, därom har jag oblygt nog ordat i
föregående bilderböcker. Förmodligen äro ni, unga,
ännu af samma virke som min Esbjörn, hvilken kräfver
som allraförsta egenskap af en bra bok att den icke
handlar om kärlek i den bemärkelsen.
Detta kommer förmodligen att ändra sig längre fram ...
Jag kanske också var äldre när jag första gång såg
Erika — detta var innan jag såg Hildegard — krögarns
i hörnet mörka dotter.
Hennes far var också från södra Frankrike, egentligen
inkallad af drottning Josephina för att lära ut
konsten att odla silkesmasken och dithörande saker;
men så förälskade han sig i en ung änka, som stod
innanför en krogdisk, och som buteljerna på hyllan
bakom henne också hade sin charme, så gaf han katten
både i larver och mullbärsblad ...
Hvart tar jag vägen ... vi skulle ju tala om kärleken
i allmänhet, den kärlek som kan omsluta allt, och
inte bara en vacker kvinna.
Först ett litet vänligt råd, en uppriktig varning,
för att denna stora kärlek skall strålande lysa,
utan att dess prisma visar några orena linjer: jo,
kom alltid ihåg det — jag lägger er det riktigt på
hjärtat, barn — att ni aldrig skola vänta belöning för
era kärleksgärningar. Det händer ofta det motsatta.
Detta skrifves vid den årets tid då en hop fågelungar
börja flaxa ur boet och söka lära sig flyga. Detta
veta kattorna och inrätta sig därefter; deras
bukar äro nu som påsar och släpa rentaf på marken. I
Spadarfvets trädgård satt jag för ett par dagar sedan
på en bänk, och i ensamt människomajestät gladde jag
mig åt alla de olika sorts fågelbarn, som rundt om mig
pepo, kraxade eller kvittrade, och buro sig åt, som
jag föreställer mig aviatikerlärlingar göra: de höllo
sig nära marken och vågade sig endast till buskarnas
lägsta grenar. Starungarna hoppade långa stycken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 20 09:50:00 2012
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/abarn/0017.html
