Print (PDF)
- Color (PDF)
- full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick och slog ut två tänder på den andra tyrannen —
han behöfde få det på det viset för att begripa
meningen. Se’n blef det så lugnt och trefligt i skolan;
bara inte goa magistern och stutarna varit ...
Men min lilla tuktomästare skulle jag gärna i detta
nu vilja taga i famn, krama hans hederliga näfve,
och tacka honom för örfilen, ty den har jag haft
nytta af hela mitt lif.
Hur skulle jag annars kunnat vara så utmärkt bra som jag är ...
*
Kärleken? Det är litet ondt om ämnen ... det vore
lättare att skrifva om dess motsats. Det föll mig
just in att vår tid är kärlekslös på ett särskildt
ödesdigert sätt, bristen på kärlek till arbetet. Detta
är väl dock Vår Herres allra bästa gåfva till sitt
beläte, och då borde hon ju älska den; men hur gör
hon? Jo, hon stånkar och våndas, ynkar sig och suckar
ojojoj.
Sätt er rundt om mig, kära barnungar, så skall jag
tala om något för er, bara för er, ty jag vill inte
att det skall komma vidare ...
Det kostar på, måtro, men nu kommer det: inte ett dugg
talang blef lagd bredvid mig i vaggan.
Men de goda feerna lade dit något annat, som var värdt
vida mer, nämligen den allramest brinnande kärlek
till konsten och till det därmed nödvändiga arbetet.
Jag är inte född med en blyertspenna i den lilla
handen, såsom en och annan torde förmena, ehuru det
första redskap jag litet senare kom åt, mammas sax,
genast användes till konstutöfning: jag klippte
gubbar, gubbar, gubbar.
Hvarifrån kom denna kärlek till konst?
Ytterligare skola ni få höra något om kärlekens makt.
Min morfar var en enkel ämbetsmålare och var
anställd som sådan på kungliga slottet där han
stal sig till att kopiera gamla holländska taflor,
sådana med landskap, kor och hästar på — figurtaflor
undvek han tydligen — och hans enda, såvidt jag vet,
själfständiga målning är också ett kräk, »Carl Johans
kröningsoxe». (Åtminstone
kallade min mormor taflan så; djuret hade också
ett rosenfärgadt band kring halsen; förmodligen
bibehöll sig ännu det gamla bruket att slakta och
dela ut köttet bland folket.) Allt var måladt med
grof plankstrykarfärg och uselt på alla sätt.
Min mor, som då var en liten flicka, fick följa
med honom för att tjuftitta, och när morfar såg
äfven hennes hänförelse åt de gamla konstverken,
så blef han sorgsen öfver att hon inte var en pojke,
och som sådan kunde komma in på konstakademien (den
tiden var detta ännu förmenadt det kvinnliga könet).
Så dog han, långt innan jag föddes, men samma lefvande
kärlek för målarkonsten fortplantades till mig, men
med samma totala brist på hvad man menar med talang,
d. v. s. medfödd, ofattbar lätthet att ge form åt
det man vill.
Nu hade dock ett par generationers kärlek för
målarkonsten samlats på mig, och med den och med
ständigt, envist fasthängande vid arbetet har jag
kafvat mig upp allt högre och högre, och ännu i dag
säger jag som jag sagt hvar dag under ett halfsekel:
i morgon skall jag börja riktigt!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 20 09:50:00 2012
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/abarn/0020.html
