Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saltmätare-, Garfvare-, Präst- och Bryggaregatorna samt — Grälmakaregränden. Alla dessa äro kvar i Stockholm — jag har nämligen sett efter i Adresskalendern — ja, det var stämning öfver »arbetarens» lif under flydda sekler. Det enda som nu bär upp honom är hatet (d. v. s. afunden); hade han icke det skulle han tydligen rakt inte kunna lefva. Allt detta kan icke vara annat än maskinens fel. Det mesta som till vårt nödtorft hörer — och det till smörja och lyx också, förstås — göres med dessa beundransvärda järnmekaniker. Dessa sätta allt på hufvudet: taflor göras med fotografi och musik med pianola; höns göras med äggkläckningsmaskin — nu vet jag att jag börjar bli oresonlig och vild, men låt mig bara hållas — i stället för hästar — hvilka snart äro alldeles obehöfliga och då dödsdömda — i stället för hästar ha vi automobiler, flygmaskiner och de odrägliga järnvägarna, som alla göra jorden löjligt liten, som nivellera raser och natur. Allt tråkigare och ointressantare! Jämmer! Så ha vi i riksdagen voteringsmaskinerna som hacka de ädla vildarna — dit jag nu ändtligen hör, liksom, jag antar, änglarna — till hackkorf. Härute på landet ha vi landtbruksmaskinerna som snart gjort bonden obehöflig; ja, i rappet skola maskinerna ha gjort alla människor obehöfliga, vi bli åtminstone något annat sorts kräk, ty handen, handen, den Gudomliga handen skall tvina bort. Med maskinen följer också fulheten ... Fy fadren! som min vän »lilla Albert» säger. O, lyssnen, ni framtidens män och kvinnor, och gömmen mina förtviflade ord i minnet. Snart skolen I ha makten i — era händer. Ären då just handens arbete, så skall skönheten och trefnaden åter få sina tempel, då ni, alla, alla, skola dansa kring deras blomstersmyekade altaren, i stället för att som vi, jag och era öfriga farbröder och tanter, snurra med tungan hängande ur halsen, kring den gyllene kalfven. Puh, jag tror vi flåsa ett tag. * Nu tänker jag skena igen. Jag har ännu mera i sammanhang med det förra. Framtiden, hvari ligger dess »patos». Staten såsom konungadöme har entusiasmerat, och således drifvit framåt, statsreligionen likaså, och själfva statsbegreppet, nationalitetsidén, är väl ännu den starkaste drifkraften, eldande till bragder och ädla offer. Dessa tre krafter äro för mången, kanske för de allra flesta ännu bärande. Men detta är icke nog, åtminstone icke för ungdomen som nu växer upp, icke nog för att föra framåt och uppåt. Alltid bör man vörda de symboler som hjälpt våra fäder genom jordelifvet, och som, då också — hos de bättre — lyft till högre synpunkter och förädlat själarna. Slå upp i historien ofta, ofta, och gläd dig åt dessa fäders dåd, och ära de källor, som de drucko krafter ur. Men »evigt kan ej bli det gamla». Se dig omkring huruvida ej de gamla källorna börjat sina, huruvida de ej börjat förlora sin forna lifgifvande kraft. Se till huruvida ej nya källådror sprungit upp, med annat innehåll, annat mineral, bättre lämpadt för det nya släkte som du tillhör. Jo, älskade barn, jag hör porlandet af den nya källan, jag har hört den hela mitt lif — den har alltid funnits, intet nytt under solen — men nu, först nu har jag hittat den, och det är människokärleken utan minsta inskränkning, kärleken till onda och goda, fattiga och rika, hvita och färgade (om de också skulle vara gredelina!), till både svenskar och norrmän, till dumma och kloka, till fula och vackra. Vi äro alla syskon, vi skylla hvarandra kärlek och öfverseende, ehuru på samma gång inbördes tuktan och uppfostran. Ja, det är helt enkelt den »sociala frågan» som skall bära och lyfta nutidsbarnet och framtidsmänniskan! Allt pekar ju för resten dit: kommunikationernas enorma framsteg, de etnografiska och biologiska upptäckterna, och jag kanske skulle nämna den moderna filosofiens tydningar af lifvets gåtor, men, ack, där har jag icke orkat följa med ... Ser jag däremot på kristendomen såsom filosofi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
