ABC-bok för hemmet / 29 (1906) Author: Bengt Carl Rodhe Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


52 Bättre att lyda än att lida.

En höna sade till sina små kycklingar, att de
aldrig finge gå ut ensamma, ty då kunde höken
komma och taga bort dem eller åtminstone göra
dem illa.

Alla voro lydiga utom en liten kyckling, som
nödvändigt ville gå ut på ängen.

»Gå inte dit, gå inte dit!» skrockade
hönsmamma, men han
bara knyckte på
nacken och pep:

»Jag går, jag går!»
Och så gick han.



Men höken, som
flög högt uppe i
luften, såg den lilla
kycklingen och blev
helt belåten. Han
ville förstås gärna äta kycklingstek. Och så flög
han rakt ned och högg med sina starka klor ett
fast tag i den lilla fågelns vinge. I samma stund
träffades höken av jägarens skott och föll död ned.

Med avbruten och blödande vinge släpade sig
nu det lilla olyckliga hönsbarnet till hemmet,
ropande till sin moder:

»Se, se, hur jag ser ut!»

»Sade jag inte det förut?» svarade modern
missnöjd. »Skyll dig själv!» Sedan gick kycklingen
aldrig ut på egen hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>