Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken snarare skulle tjena till att befästa, än undanrödja
ett allmänt öfverklagadt och ohållbart tillstånd. Regeringen
framlade förslag till nya författningar om främmande
trosbekännare och deras religionsöfning samt om ansvar för
den, som träder till eller utsprider villfarande lära. Man
hade nämligen nu kommit derhän, enligt regeringens "med
en beundransvärd naivetet“ afgifna förklaring, att antalet
af dem, som slutit sig till trossamfund med lärosatser,
afvikande från statskyrkans, blifvit större än att
landsförvisning och förlust af arfsrätt rimligen å dem alla kunde
tillämpas. “Kan man väl,“ yttrade Blanche, “anse
regeringens dissenterlag för annat än ett nytt skyddsvärn
för statskyrkan, och starkare just derigenom, att man i
stället for skyddslagar, overkställbara till följd af
tidehvarfvets enhälliga ogillande, stiftat nya som icke äro lika
starkt i ögonen fallande. Rättigheten eller makten att
förfölja, den man under nuvarande förhållanden icke vågar
utöfva, skall genom det kungliga förslagets antagande vinna
nytt lif och ny styrka. Men om jag skall välja mellan
två onda ting, så väljer jag hellre en mera barbarisk lag,
som icke kan efterlefvas, än en mindre barbarisk, som kan
skipas; jag tål förr en större grymhet, som uteblir, än en
mindre, som när som helst kan vara tillstädes.“ Den
erfarenhet, man numera eger om de båda förordningarna af
den 23 oktober 1860, torde ej synnerligen kraftigt
motsäga de af Blanche uttalade farhågor.
Att han i sjelfva verket, långt ifrän att yrka allt
eller intet, gerna understödde äfven en mycket obetydlig
reform, så snart han deri fann ett verkligt framsteg, visade
han bland annat i ännu en fråga, vidkommande
religionsfrihetens utvidgande. Förslaget frän 1853—1854 årens
riksdag om sådan inskränkning af det i regeringsformens
§ 28 stadgade statskyrkliga monopolet å civila ämbeten och
tjenster, att äfven andre än bekännare af den rena
evangeliska läran skulle kunna utnämnas till lärarebefattningar
och öfrige tjenster vid inrättningar för slöjd och skön konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
