Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalats, bondeståndet motsatte sig den då beslutade
utsträckning af beväringsöfningarna till 30 dagar; det var
en följd af den oerhörda ringaktning och likgiltighet,
hvarmed vederbörande under ett halft århundrade vårdslösat
beväringsinrättningen. Och först i år har riksdagen
upphäft rätten till lega och friköpning. Mellan dessa båda
data ligga den frivilliga folkbeväpningens första tolf år.
“Under två år har jag knapt sett annat än bajonetter
och hört annat än trumhvirflar; och aldrig hade jag drömt,
att jag på gamla dagar skulle blifva så krigiskt sinnad,“
yttrade Blanche i borgarståndet 1862. Så ihärdigt höll
han fast vid denna sak, att dessa ord väl hade sin
tillämplighet långt efter att skarpskytterörelsens första “två år“
voro försvunna. I riksdagen egde den ingen mera
vaksam målsman, i Stockholms skarpskytteförenings styrelse
behöll han oafbrutet sin plats, och äfven på andra orter
blefvo mer än en gång hans tal, hvad han sjelf sade att
det lefvande ordet kan vara, nämligen “handlingens
lifsgnista“. När regeringen genom kungörelsen af 11 augusti
1863 medgaf ledamot af skarpskytteförening befrielse från
första årets beväringsöfningar, derest han kunde förete
betyg om förvärfvad färdighet i vapenföring samt marsch
och manöver, motsvarande den som första klassens beväring
inhemtar, och dertill om skjutskicklighet jämförlig med
godkände infanterirekryters, vann folkbeväpnings-idén sin
andra, att så säga, officiela seger. Blanche hade
emellertid önskat ett större steg. Å 1862—1863 årens riksdag
väckte han motion om åtskilliga åtgärder, bland andra den,
att på vissa vilkor skarpskytt skulle kunna vinna befrielse
från båda beväringsmötena. Detta förslag förnyade han
såväl å sista ståndsriksdagen som å den första riksdagen
efter representationsreformen. Om det ej rönte framgång,
lyckades deremot så mycket bättre hans bemödanden att i
andra afseenden förskaffa den frivilliga folkbeväpningen
offentligt understöd, hvilket af honom yrkades och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
