- Project Runeberg -  Minnesbilder /
34

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hans oro under de veckor, som närmast föregingo
afgö-relsen, var ytterst liflig. “Mången gång“, skrifver han
någon tid efteråt, “mången gång förefaller mig allt som en
dröm. Väl voro alla omständigheter för framgången, både
stora och små, och ingen var så liten, att den kunde
undvaras; men det oaktadt tviflade jag derpå, misströstade
ända in i senaste stunden. En sådan förmiddag som den
af den 7 december har jag ej upplefvat, en förmiddag af
den djupaste oro, som någonsin kan fylla ett menniskobröst,
ty måhända mera än någon annan visste jag hvad följden
här i Stockholm skulle ha blifvit, derest frågan fallit. Tidigt
på morgonen strömmade folk af arbetsklassen till min gård.
Nå?‘ frågade man mig, liksom man frågat de föregående
dagarne. ‘Lugnen er, det går,‘ svarade jag, fast jag sjelf
hvarken var lugn eller troende. ‘Men om det intet går?‘
frågade man med allt dofvare stämmor. ‘Då går det
bestämdt om ett år, förutsatt likväl att vi förhålla oss
värdigt, och att det allmänna lugnet ej blir stördt,‘ svarade
jag, och med denna text till ingångsspråk höll jag en liten
predikan. ‘Men vi bli icke lugna, icke en minut vänta
vi‘, afbröt man mig, innan jag hann säga amen, och
församlingen upplöstes. — — — Döm då, hur lycksalig jag
måste ha känt mig, när frågan gick igenom! Ett skyhögt
fjäll föll från mitt bröst, och det var som hade jag fått
lifvet andra gången.“

Från 1865—1866 årens riksdag bör här antecknas,
att Blanche yrkade ej obetydlig förhöjning i de af
regeringen begärda anslag för de frivilliga
skarpskytteföreningarna, och att den af honom föreslagna tillökningen blef af
riksdagen i det närmaste beviljad. Ett af honom väckt
lagförslag om ömsesidigt literärt eganderätts-skydd de
nordiska länderna emellan vann, till sin grundsats och sitt
syfte, det fullständigaste erkännande från lagutskottets sida,
men strandade på den utomordentliga grundlagstolkning,
som i tryckfrihetsförordningens förbud mot eftertryck af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free