Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försagdheten.“ Å 1868 års riksdag, då Blanche var medlem
af konstitutionsutskottet, bidrog han väl ej så litet till det
första anmärkningsvärdare försöket att äfven å första
huf-vudtiteln tillämpa den då i tid och otid omtalade och
åtminstone med munnen oaflåtligt bekända
sparsamhetsgrund-satsen, och hans anförande i décharge-öfverläggningen hör till
de märkligare i denna på sin tid uppseende väckande fråga.
Man märker det ej på de berättelser, som han skref
under dessa sina sista är, och af hvilka flere äro fullt
jämförliga med hans bästa tidigare, men det kostade honom mer
och mer möda att förmå sig till att fatta pennan. Likaså
aftog benägenheten för de offentliga förhandlingarna. Sjelf
talade han ofta om att draga sig tillbaka från det politiska
lifyet, och hans försäkringar, att han kände sin vittra
produktionsförmåga uttömd, vederlädes väl af de stycken, som
enträgenheten då och då aflockade honom, men voro ej
derför mindre uppriktigt menade. Ännu 1867 hade han
gjort en hastig utflykt till verldsutställningen i Paris, men
mer och mer tilltalade honom lugnet i hemmet, “liknande
det milda, svala skenet af en dag, som går ned, kärare
och dyrbarare i den mån man närmar sig sitt slut,“ såsom
orden falla i ett bref till en förtrogen vän. Det hände
väl nagon gång, att de nya kamrarna ej motsvarade hans
förväntan, men han lät sig aldrig öfverväldigas af missmod
med händelsernas gång, utan vidhöll efter reformen
förtröstansfullt de förhoppningar, med hvilka han arbetat för
dess genomförande och helsat dess seger. När Första
kammaren den 16 februari 1867 förkastade det från
ståndsriksdagen hvilande förslaget till sådan ändring af
regeringsformens § 28, att andre trosbekännare, än statskyrkans
medlemmar, skulle vinna en något vidgad befogenhet till
ämbeten och tjenster, var det med bittert beklagande han
såg denna “skugga öfver den nya riksdagen“. Utan votering
antagen i andra, troddes reformen ock skola bifallas i Första
kammaren. “Men man uppgjorde räkningen utan värden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
