Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meddelade i hans Samlade Skrifter. Emellertid är visst,
att hemligheten af den hänförelse, han såsom talare förstod
att väcka, ej är att söka uteslutande i den formella talang,
som stod honom till buds, utan väsentligen deri, att man
visste, att läpparnes orädda bekännelse alltid var den
orubbliga inre öfvertygelsens oförstälda uttryck. Härom fans
äfven hos motståndare intet tvifvel, och det kunde ej finnas,
ty hans lif erbjöd för hvar och en taflan af en fläckfri
oegennytta och en ståndaktighet i åsigter och sträfvanden,
som aldrig af motiga meningsvindar bragtes till återtåg
ej heller för personliga eller politiska vänners skull
förmåddes att vika. Om detta åtminstone tilltvang sig
erkännande från dem, som tillhörde ett annat läger, fäste det
honom med oupplösliga band af tillgifvenhet vid de djupa
led, hvilkas talan han förde, och hvilkas hjertan drogos
till honom ej blott af de demokratiska åsigter, politikern
förfäktade, utan ock af de folkvänliga sympatier, hvilka
ständigt af sig sjelfva trädde i dagen och bragte honom
i ett öppet och otvunget personligt förhällande till dem,
som stå lågt ned på samhällets rangskala. Man visste ock
hur det enskilda lifvet bekräftade det offentliga ordet, hur
ofta och hur frikostigt den gifmilda handen öppnades, för
att främja, hvad han förordade såsom samhällsnyttigt, och
för att lindra nöd och lidanden.
Om han mot slutet af sin lefnad visade en stigande
böjelse att draga sig tillbaka till hemmets ro och hvila,
så kan det ej förundra någon, som minnes huru under
det sista tiotalet af hans lefnad hans talaregåfva och
hans beredvillighet att offra tid och möda för hvad
han fann rätt och nyttigt oupphörligt togos i anspråk,
när helst, utanför det egentligen offentliga området, någon
dagens angelägenhet väckte fosterlandskänslan eller den
frisinnade allmän andan till gemensam handling. Det var
under fullgörande af ett sådant frivilligt värf, en
plötslig, oförväntad död, såsom han ofta önskat sig den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
