Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannette Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortgång blifvit, för att vi ytterligare skulle behöfva
upprepa det. Det är egentligen hennes stora och prisvärda
verksamhet för den dramatiska literaturen, som här, så långt
det ringa utrymmet medgifver, skall omnämnas.
Under loppet af de senare tio åren hafva flere arbeten
gått öfver den dramatiska scenen, dem allmänheten med
mycken uppbyggelse och stort bifall emottagit, utan att med
full säkerhet hafva känt källan, hvarutur de flutit. Vi
nämna: Filantropen, Mor och döttrar, Stockholmsbesöket, Tidens
strid, Läsarepresten, Tidningsskrifvaren, Ett blad ur
samhällslifvets mysterier, Hos oss eller en motbild till onkel Toms stuga,
Sigfrid, Fyra dagar af Gustaf den tredjes regering, Drottning
Kristina (dessa alla originalstycken), hvartill kommer en
mängd bearbetningar, såsom: Perukmakaren och hårfrisören,
Klädeshandlaren och hans måg, Den ondes besegrare, m. fl.
Hennes sista verk: Konung Carl X Gustaf, historiskt
skådespel i fem akter, var färdigt att gifvas å Mindre teatern,
men måste, med anledning af författarinnans död, uppskjutas
tills vidare.
Åtskilliga af dessa arbeten hafva en socialistisk tendens,
något som, åtminstone i våra ögon, icke förringar deras värde.
Före år 1848 skulle den tendensen icke haft en enda
motståndare, ty då bekände eller låtsade hela verlden bekänna
sig till socialismen. Sjelfva framlidne ärkebiskop Wingårdh
berömde sig till och med öfver att en gång hafva förklarat
Platos idealer. Men efter 1848 skulle de maktegande hafva
inspärrat Plato i cell och skickat Kristus, den störste
socialisten bland alla, till Cayenne, om de kunnat. Det gick
derför icke längre an att bekänna Kristus såsom en frihetens,
jemlikhetens och broderlighetens guddom. Men som man icke
gerna kunde vara honom förutan, så sökte man göra honom
till en skrymteriets och skenhelighetens apostel, och uppkom
sålunda den s. k. “Inre missionen”, med grefvar, baroner, ja
till och med hofstallmästare i spetsen. Wieselgren
efterskickades enkom, för att till en början döpa om Stockholm
och förvandla hela detta samhälle till en enda stor
läsare-konventikel, som skulle lära det oroliga folket, att, mot löfte
om ersättning i himmelen, tåligt bära all jordenes förtryck,
våld och elände. Just då, eller vårtiden 1850, var det som
Läsarepresten, författad af Jeannette Granberg, uppfördes å
Mindre teatern, gafs en dag både för- och eftermiddag och
det med den verkan, att “Inre missionen“ sprängdes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
