Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gabriel Marklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gabriel Marklin.
Bland, dem som i Upsala blefvo offer för koleran var
adjunkten vid vetenskaps-societeten derstädes, Gabriel Marklin,
den “åttioårige studenten med de inskränktaste behof och
de rikaste samlingar," såsom professor Bottiger så träffande
yttrade om Marklin, när denne vid nästlidna
magister-promotion bekransades såsom heders-magister.
Född i en torparkoja den 1 juli 1777 uti Skellefteå
socken i Vesterbotten, bestämdes han af sina fattiga föräldrar
att såsom dräng träla i deras fotspår; men en inre kallelse
drog honom till en annan bana, på hvilken han outtröttad
skulle träla ända till sin död, lemnande arbetet först med
lifvet, Vid tjugo års ålder begaf han sig först till Piteå
och sedan till Hernösand för att studera. Under det han
genomgick skola och gymnasium, högg han ved, bar vatten,
borstade kläder och skodon hos sina lärare, för att på detta
sätt lifnära sig. År 1803 blef han student och 1827 adjunkt
vid ofvanberörda societet.
Marklin var samlare, men icke af guld. icke ens af
piphufvud och snusdosor. Han samlade naturhistoriska
föremål, petrifikater, snäckor, insekter m. m. och hans
samlingar anses höra till de största, vackraste och dyrbaraste i
Sverige. Man kan säga att hans långa lefnad var en lång
oafbruten vandring uti den fria naturen. Han vandrade som
en vandrande gesäll med renseln på ryggen och öfver den
ett par fastknutna grofva stöflar; men han arbetade alltid
hos samma mästare, nämligen hos naturen, den han egnat
sin hela kärlek och verksamhet. Frimåndagar och
fyr-abends-timmar kände han ej, lika litet veckolön eller dagspenning.
Han behöfde heller icke mycket för egen del, han kunde
frossa vid en sillbit eller en kall potatis, och dricksvaror
hade han fritt ur naturens källor. Gud vete om han någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0066.html
