Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel Marklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suttit vid ett ordentligt dukadt bord, eller haft andra
bordskamrater än maskar och insekter, som säkerligen icke haft
mycket roligt i hans sällskap.
Ibland var han rätt illa ute på sina vandringar. Så
hände det t. ex. en vacker sommarmorgon, att en egendomsegare
på landet under sin vandring på egorna blef varse
en karl liggande raklång och framstupa i rofåkern.
Egendomsegaren, som trodde sig på bar gerning ertappa en objuden
rofätare, började med käppen prygla på den liggande. “Aj!“
skrek den rofgirige, “vänta tills jag får fatt på den lilla
vackra spindeln jag söker! aj! nu har jag den, Gud vare
lof!“ Den rofgirige var ingen annan än Marklin, och
egendomsegaren blef högeligen flat, när han fann sig hafva
pryglat en lärd, som dertill på köpet rensade hans åker från
spindlar och andra insekter.
Marklin samlade äfven akademiskt tryck, såsom
disputationer, programmer och teser; men allt detta sålde han,
dels för att kunna lefva, dels ock för att få medel till inköp
af naturalster. “Det är disputations-samlaren som
underhållit naturforskaren“, brukade han säga. En sådan samling
sålde han en gång till Helsingfors universitet och fick för
den 4,000 rdr. När gubben fått denna summa i handom,
råkade han i största förlägenhet. Hvar skulle han gömma
den? hvar göra af den? Om det varit 4,000 petrifikater
eller insekter, nog hade han då vetat hur han skulle ställa
med dem. Men 4,000 riksdaler? Ställa upp dem bland
den öfriga samlingen måhända? Det vore äfventyrligt. Den
ena samlaren kniper gerna af den andra, och Marklin kunde
råka ut för en sådan som företrädesvis samlade fjärilar af
guld. En vän, för hvilken han hade stort förtroende, rådde
honom att låna ut summan mot säker inteckning; men han
hade svårt för att begripa att ett papper med namn och
sigill kunde uppväga så mycket pengar. Han skulle ha
förkastat sjelfva stadsmäklar Holms namnteckning, om man
bjudit honom den. Slutligen lemnade han summan åt vännen
mot dennes skuldsedel. Några dagar derefter besökte han
samme vän och bad honom äfven gömma skuldsedeln.
Förgäfves förestälde denne honom att han ovilkorligen sjelf
måste behålla reversen. “Kära bror!“ sade Marklin, “om
det skulle falla dig in att icke återge mig mina pengar,
icke lärer jag kunna tvinga dig dertill med denna lilla lapp.“
Hvad var att göra? Vännen måste gömma skuldsedeln med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
