- Project Runeberg -  Minnesbilder /
77

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och författaren vid det lilla schweizeriet, som då fanns till
på den lilla udden nära invid bron. Man beslöt rasta der
någon stund, men hade icke suttit der länge förrän en
förfärlig knall hördes, för hvilken marken skälfde och alla
holmens fönsterrutor flögo i skärfvor. Det var det gamla
kastellet som sprang i luften, samma kastell, från hvilken
utsigten skulle tagas.

“Om vi fortsatt vägen,“ yttrade Roberg, blek och
krampaktigt tryckande sin följeslagares hand, “så hade vi varit
der . . . och äfven der,“ tillade han, pekande åt luften.

“Javisst,“ svarade författaren, icke heller särdeles röd
om kinden, “och det hade varit fullkomligen onödigt åminstone
för dig, som nog kan stiga ändå, utan att behöfva ha ett
helt kastell i hälarne efter dig.“

Äfven författaren spådde sant. Roberg steg och var,
efter ytterligare några års förlopp, måhända en af de första
i sitt slag och bestämdt den utmärktaste dekorationsmålare
som svenska jorden uppammat. Hans arbeten för
Stockholms teatrar, synnerligast den kungliga, bära oförgängliga
vittnesbörd om hans stora talang, och hans bortgång anses
med skäl för den största förlust som svenska teatern på länge
lidit. Han lefde tillräckligt länge, för att hinna förvärfva
sig ära och ett utmärkt namn. Han lefde för kort tid, för
att hinna bilda någon elev, som värdigt kunde träda i hans
fotspår, och man skall djupt sakna honom i de verk han
icke hunnit fullborda.

Lefvande, frisk och kraftfull till själen, led han af en
länge sjuklig kropp. Medan ur hans pensel flöto de rikaste
färger, de klaraste dagrar, blektes allt mer hans kind,
beskuggades alltmer hans öga. Lika rastlös som han var i sitt
arbete, var döden i sitt, och Roberg räknade icke mycket
öfver 38 år när han nedsteg i grafven. Det knyter sig en
vacker lagerkrona öfver denna förtidiga grift, och skådar man
närmare på kronan, så ser man något diamantlikt glittra
från bladen. Det är kärlekens tårar, det är vänskapens, ty
det ädlaste hjerta och den renaste karakter voro snillets
närmaste grannar i denna bräckliga hydda. Diamanterna
äro lika välförtjenta som kronan.

12 mars 1859.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free