Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästan samma djuphet i rösten och uppfattningen, samma
styrka och värma. De djupaste källorna äro också de varmaste.
För hvardagsmenniskan, som icke skådat till eller ens drömt
om själens djup, föreföll den ena, liksom den andra,
understundom något obegriplig eller öfverdrifven. Men de, som
erfarit att menniskornas hjertan, liksom jordens berg, hafva
sina vulkaner, åskådade med en blandad känsla af beundran
och förfäran begge dessa skådespelorskor, när de gåfvo röst
eller form åt de stora passionernas lika starka som naturliga
utbrott. Men det var nästan omöjligt för Rachel att lemna
sin höga koturn, när hon någon gång måste stiga ned till det
borgerliga dramat, och vi undra ej på det. Van att ständigt
segla med örnens vingar, har man svårt för att fladdra med
fjärilens, och de qvinnan medfödda behagen dö så lätt under
passionernas eld, liksom blomsterfälten förtäras af den
brinnande lavan. Rachel var alltid stark och förfärlig, sällan
behaglig och ljuf. Hjertat slog hon med blixt på blixt —
sällan rörde hon det med en blomma.
Fru Torsslows talang var då mycket böjligare och blef
följaktligen också mera användbar. Man såg henne med
nöje i komedien, till och med i farcen; men icke heller hon
kunde helt och hållet hindra att, medan komedien log i
hennes öga och på hennes mun, tragedien ännu höll sig
qvar på pannan och i rösten. Alltid blef ändå penseln något
för bred för skådebanans miniatyrbilder.
Det var blott när hon spelade sin egen rol, såsom maka
och mor, som de qvinliga behagen fullkomligt lösgjorde sig
från Melpomenes mask och hårda gördel. Hennes hem var
ett af de gladaste och mest älskvärda och hon lefde der
helt och hållet för de sina, spridande omkring sig lycka och
frid, under det hon sjelf långsamt marterades af de kroppsliga
lidanden, som oafbrutet följde henne till grafven.
9 juli 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
