Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En fiolspelare utan fiol! Detta var redan något som
måste slå an på de goda amerikanarne och, vi skulle tro
det, äfven på hvilket annat godt folk som helst. Ole Bull
fortfar att vandra fram och tillbaka, gnuggande sina fingrar
så att det knäpper i dem. Detta är visserligen något, men
man väntar äfven på de der flageoletterna och de der djupa
stråkdragen som gå ända till lefvern. Ändtligen gör Ole
Bull ett tecken åt ena sidan, och strax inkommer en litrn
svart djefvul till neger, bärande på rödt hyende en fiol.
Han ger vidare ett tecken åt andra sidan, och på
ögonblicket insväfvar en genie i himmelsblått med vingar,
förande på hvitt hyende en stråke. Detta sätt att taga
ingredienserna från så diametralt motsatta regioner och
sammansmälta dem i samma degel framkallar redan en
bifallsstorm från det förtjusta auditoriet. Besten drar Ole Bull
sjelf försorg om. Han ger de goda amerikanarne litet af
hvarje, hälften af himmelen, hälften af afgrunden,
genomlöper i en kromatisk skala allt möjligt mellan de motsatta
polerna och kastar slutligen hela Niagara-fallet öfver
alltsammans. Triumfen är fullständig, Ole Bull återtager sitt
guld, men aktar sig visligen för att kolonisera det i den
Amerikanska jorden. — Det är bekant att i Amerika får en
konstnär, om än aldrig så stor, icke vara hvad man kallar
“grätten“ på några hocus pocus mer eller mindre, så framt
han vill lyckas och icke svälta ihjäl. Utom Barnum, hade
måhända Jenny Lind i Amerika icke förtjenat så mycket som
till en pomadburk en gång.
Återkommen till sitt fädernesland, fick Ole Bull ett
annat infall. Norge, fullvuxet i mycket, är dock ännu barn
i åtskilligt annat, synnerligen hvad angår dramatisk konst.
Norrmännen, ypperliga på rår och i vanter, ha bestämdt
icke fotter lämpliga för koturnen. Ole Bull försökte det
omöjliga, och det ser nästan ut som han skulle lyckas. I
Bergen, under hans vård och med stora uppoffringar, har
Norge nu sin första national-teater.
Nu är, som man vet, Ole Bull i Stockholm. Att han
kom hit just nu och då den norska frågan upptändt alla
sinnen och väckt de häftigaste passioner, är troligtvis en
ren tillfällighet. Eller kan det möjligen vara en fint af
norrmännen ? Inbilla de sig måhända att våra parlamentariska
stockar och stenar skola dansa efter den nye Orphei lyra?
Efter sämre fioler ha de dansat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
