Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axel Emanuel Holmberg.
Det var en vårmiddag 1826 och efter slutad förmiddagsläsning
i Klara trivialskola. Vårsolen brände redan på grafstenarna,
och kyrkogårdens spridda grästufvor bjödo på sin
enda ros, maskrosen. “Aldrig en Iris på dessa bleka fält
minsta blomma plockat till prydnad för sin herdes tält“,
sjunger Bellman. Men primas och sekundas ungdom
föraktade icke den simpla maskrosen. Man gjorde sig kedjor af
dess blekgröna stjelkar, fästade dem öfver högra axeln och
lät dem falla ned åt venstra sidan, liksom svärdsgehäng,
hvarefter man än stormade och än försvarade någon grafhäll,
hvars runor illa tilltygades af klackjernen.
Tecknaren af dessa minnesord, då qvartan i samma
skola, betraktade på något afstånd den yngre ungdomens
lekar och fästade snart sina blickar vid en nioårig sekunda,
starkt bygd för sina år och modigare och ihärdigare än alla
de andra samt med ett rundt blomstrande ansigte, det mest
rörliga man kunde se. Men i detta ansigte, som
oupphörligen vexlade uttryck, det ena ystrare än det andra, glänste
en blick af sällsynt klarhet och glans och som alltid förblef
oförändrad, hur än det öfriga rörde sig och bytte om form.
Det var som en solreflex i en yrande strömfåra. Så visade
sig för oss Axel Emanuel Holmberg den första gången vi
sågo honom.
Många år förgingo innan vi åter träffade honom. Han
var då en man och det i ordets kraftfullaste betydelse. Den
yrande strömfåran hade svällt ut till en djup och —
hvarför neka det! — stundom något våldsam flod; men solreflexen,
tankens och snillets återsken, var densamma. Han hade då
tillbragt det mesta af sin ungdom i Halland, dit han med
sina fosterföräldrar tidigt flyttat. Det var i denna bygd,
de gamla vikvärjarnes urhem, och midt bland deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0118.html
