Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnesvårdar han uppväxt och utvecklats, sjelf något af viking
både genom studier och natur.
Fosterfadren, välmenande, men rå, uppfattade vikingahalten
eller jernsidan af fostersonens skaplynne, men icke
hans hjertas lika medfödda ädelhet — denna ädelhet som
förmedlar den råa kraften och i sin förening med den alstrar
en hugstor själ och ett ridderligt sinne. Också, under sitt
bemödande att hugga bort jernkanterna, råkade fosterfadren
alltför ofta att såra de ädlare delarna, hvilket slutligen hade
till följd att den unga vikingen en vacker dag lemnar
fosterfadrens hus och begifver sig till Göteborg för att taga
hyra på något handelsfartyg, ty vikvärjarnes beundrare
vill ut på det vida haf. Men en välvillig skeppare, som
känner deltagande för den sjuttonåriga ynglingens öppna och
frimodiga sinne, råder honom faderligen att närmare besinna
sig innan han väljer ett yrke, hvilket, ehuru lika besvärligt
och tungt som fordom, likväl icke mera som förr inbringar
borgar och prinsessor.
Under besinningstiden råkar Holmberg att kasta blicken
i en tidning och upptäcker bland annonserna:
“Inspektorstjensten ledig på Ströms säteri vid Lilla Edet“. Holmberg
bestiger en ångbåt, som går till Lilla Edet, och
sammanträffar ombord med flere äldre herrar, dem han med djup
vördnad betraktar, ty de bära gråsprängda mustacher och
blågula band i knapphålet. Holmberg går i land vid Lilla
Edet och beger sig rakt till herrgården. De gråsprängda
mustacherna med de blågula banden taga samma väg.
Holmberg anmäler sig såsom sökande och invises i en större sal,
der han finner flere välklädda personer, alla minst dubbelt
så gamla som han. Snart ökas samlingen med föremålen
för hans vördnad på ångbåten. Han begriper nu att alla
äro sökande till den lediga inspektorsbefattningen, äfven de
gråsprängda och gulblå.
“Skönt!“ yttrar Holmberg för sig sjelf, “jag får Sverges
hjeltar och riddersmän att skifta hugg med.“
Utan tvifvel en vacker början för en sjuttonårig viking.
Men en dörr öppnas i salen och in träder Ströms dåvarande
egare, en baron Bennet. Han går ifrån den ene till den
andre, inhändigar betyg, rekommendationer med mera dylikt
och stannar slutligen framför den unga vikingen med den
klara frimodiga blicken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
