- Project Runeberg -  Minnesbilder /
116

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhört. Det är ett arbete hvars vidd och djup få sett, ännu
färre ana.

Väl ligger det något af triumfens högtidlighet i den
stund då, vid uppförandet af en ny opera, kapellmästaren,
länge med otålighet af publiken väntad, träder inom sin
orkester, bestiger estraden och lyfter kommandopinnen. Då
är han herre både öfver scen och salong, allenastyrande
konung, om också idel krönta hufvud tittade fram från
logeraderna.

Men före denna stund hvilka ansträngningar! Hvilka
högar af partiturer att öfverstiga! Hvilka laviner af
notpapper att genomgräfva! Hvilka skärande missljud — och
det i ordets fulla bemärkelse — att förlika! Hvilka
millioner småhjul att efterse, innan verket går, innan
tonströmmen, renad från allt otillbörligt, väller fram sådan
tondiktaren tänkt sig densamma!

“Dessa repetitioner dag ut och dag in utgöra mitt
helvete!“ brukade Foroni ofta säga, och ändå var han ung
och kraftfull när han sade så. Hvem tänker sig något
sådant midt i sjelfva tonernas sköte? Men när tänker
diamantens beundrare på dem som drogo den upp ur
schakternas djup!

Och lönen, den slutliga lönen för ett så mångårigt,
så nervslitande arbete? En eller ett par torftiga pensioner,
litet bröd till döddagar, kanske med tvungen sparsamhet
utportioneradt. Smärtan af att veta sig vara glömd af
de många, hvilkas nöje man beredt, till hvilkas bildning
man bidragit, tages aldrig med i beräkningen.

Glömd var den gamle kapellmästaren; det var som
hade han för längesedan vandrat sin väg. Men det händer
ibland, när grafvens portar knarra och uppmärksamheten
för ett ögonblick drages ditåt, att man ser en och annan
försvinna, som icke bort förgätas, icke med likgiltighet
förbigås.

*



Berwald var född den 4 december 1787 och var
således vid sin död närmare 74 år.

Han engagerades vid Stockholms opera såsom förste
violinist redan år 1814, var en tid anstäld i Petersburg
och utnämndes till svensk konsertmästare 1816, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free