- Project Runeberg -  Minnesbilder /
119

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef han, oaktadt sin allmänt erkända öfverlägsenhet,
förbigången. “Han hade inga fasoner,“ hette det då.
Widmark, stor och stark som en björn, klampade för hårdt i
hoftrapporna; det var som hade han en ryggrad af
Bessemer-stål; han talade för djerft ur skägget och det med
en röst som kunde höras kring sjumila skog. Göra en
sådan obänding till chef för ett embetsverk! Vi lefva väl
icke i Fornjoters tider heller.

Men tider kommo då det icke var så noga med
“fasonerna“. Sommaren år 1858 besökte en hög person
Norrland, hörde alla tungor tala om en landtmätare Widmark
och gjorde snart hans personliga bekantskap. Det var att
på samma gång göra bekantskap med hela Norrland, dess
behof och tillgångar. De der “fasonerna“, förr ett minus,
blefvo nu ett plus, något som lika mycket hedrar den ena
som den andra personen.

På den tiden kämpade i dessa bygder tvenne mäktiga
intressen mot hvarandra: det Dicksonska, som redan hade
sin jernväg emellan Askestad vid sjön Marman och
Bottniska viken, och ortens, som i saknad af egen jernväg
hotades att fullkomligt uppslukas af det förra. Men
Widmark hade fått i sitt envisa hufvud att, till förekommande
af en sådan olycka, en ny jernväg måste anläggas mellan
Bergvik, som låg något nordligare, och Söderhamn,
hvarigenom orten finge en oberoende kommunikation med
hafsstranden. Widmark var ej sen att tala med den höge
personen derom.

“Det lönar icke mödan att du bråkar om den saken,“
menade denne i en ton af hopplöshet; “ty det blir aldrig
något af med den jernvägen.“

“Jo, min själ, ska’ det icke det bli,“ förklarade
Widmark, och så blef det också. Jernvägen bygdes, och
Helsinglands skogar, för att uppnå hafvet och verldsmarknaden,
behöfva icke mera buga sig för hrr Dickson och Göteborg.

Den 1 februari 1859 utnämndes Widmark till
landshöfding öfver Norrbotten, en regeringshandling som väl
kan inregistreras bland de lyckligaste under närvarande
régime. — Vi berörde jernvägen emellan Bergvik och
Söderhamn, men detta arbete är blott ett af hans många, hvilka
redan i de större tidningarna finnas upptagna, men som
utrymmet nekar oss här upprepa. Det finnes väl knappast
någon jern-, kanal- och landsväg i hans provins som icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free