Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edvard Nonnen.[1]
Efter en teckning af Palm intaga vi i dag en planch
öfver Degeberg, Sveriges första landtbruksinstitut, samt,
efter ritning af Staaff, ett porträtt af Edvard Nonnen,
institutets grundläggare.
Nonnen och Degeberg! De höra oskiljaktigt
tillsammans dessa begge namn, som icke nämnas utan tacksamhet
och vördnad. Verlden börjar bli en smula rättvisare. Man
har nu sent omsider lagrar äfven för andra än dem som
förhärja jorden; det börjar äfven ligga någon ära uti att
förbättra den, t. ex. låta buskar och träd skjuta fram der
förr stenröset gapade med sina hvita härda tänder, eller
läta sädesaxet susa för vind der fordom endast grodan
qväkte. Så har dä äfven plogen sin hjelte.
Det var icke så när Nonnens fader år 1821 förde sin
son Edvard till Stockholm.
‘‘Hvad skall ynglingen bli?“ frågade en förnäm resande.
“Jordbrukare, och han skall nu till Stockholm för att
bli veterinär," svarade fadren.
“Jordbrukare! veterinär!“ upprepade den förnäme med
rynkad näsa.
“Jag har äfven funderat på att låta honom gå in i
verken,“ rättade sig fadren, befarande kanske att hans
kära Edvard ej skulle få visa sig bland bättre folk.
Edvard Nonnen upprepade ofta detta korta samtal,
såsom ett bevis på den tidens opinion om jordbruk med
hvad dertill hörer. Obegripligt att ett yrke, hvilket annars
betraktas såsom folkens första steg på hyfsningens bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
