- Project Runeberg -  Minnesbilder /
148

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



A. F. Reuterskiöld.

Bland de goda andarna under denna regeringsperiod
räkna vi med skäl statsrådet Reuterskiöld. När man talar
om den stora popularitet, som landets regering nu åtnjuter
och hvilken i de flesta fall är berättigad, så är den
nuvarande krigsministerns namn ett af dem man helst nämner,
ett af dem man minst skulle kunna undvara och
följaktligen äfven mest sakna. Det är ibland med namnen i en
regering som med bokstäfverna i en mening. En bokstaf
borta, och det blir en helt annan mening, eller, hvilket
är vanligare, det blir ingen mening alls.

Nuvarande chefens för Landtförsvars-departementets
födelseår är 1804. Han hade icke länge tjenstgjort såsom
kapten vid Westmanlands regemente då han med ens
befordrades till förste major dervid. Det var ett språng
öfver många; men det var icke hofgunsten, nyckfullare än
lyckan sjelf, som bevingade detta språng. Man har
berättat oss, att om vid det tillfället regementets officerskår
hade fått sig uppdraget att sjelf utse sin förste major, så
hade det just blifvit Reuterskiöld och ingen annan som
kommit i fråga. Han skulle ha fått alla rösterna, utom
sin egen, och han skulle i främsta rummet fått deras, öfver
hvilka han skulle stiga. Sådant är sällsynt i
militärbefordringarnes historia. Men sällsynt måste också den
duglighet vara, som gör ett undantag från regeln, utan att
regeln förnärmas deraf. Än mer, det var regeln sjelf som
sanktionerade undantaget.

Men det såg nästan ut som om Reuterskiöld skulle
sluta såsom förste major; mången trodde att
öfversteepåletterna aldrig skulle hitta till hans skuldror, och man
hade starka skäl för denna tro. Hvarje dygd har, som
man vet, sina vedersakare; men det finnes en, som har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free