- Project Runeberg -  Minnesbilder /
152

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Björck riksdagsman under loppet af 1850 års riksdag. Det
var under den blinda reaktionens jubel som Björck satte
sin fot på tröskeln till den parlamentariska torneringsbanan.
Det gälde i denna stund mindre hvad än huru, mindre
hvad friheten var än huru hon skulle räddas. Sannt är
att vårt land lindrigt berörts af verldsorkanen, och
lyckligtvis fanns icke heller hos oss något som betingade den;
men alltid finnas de som vilja fiska, hur litet uppgrumladt
än vattnet är; alltid skola de som makten hafva begagna
sig af ett tillfälle sådant som det ifrågavarande, för att
rycka åtminstone någon fjäder ur frihetens vingar, någon
perla ur dess diadem. “Se der hvarthän friheten fört oss!“
ropade de, pekande på de breda strömmar af blod som då
i alla riktningar genomkorsade vår verldsdel, men icke
viljande förstå att fårorna med all säkerhet blifvit mycket
smalare och vida mindre djupa, om folken, när de rådde,
varit mera förutseende och följaktligen något mindre
skonsamma. Alltid borde folket i stort som i smått taga
naturen till sin förebild, — naturen som icke lägger
fingrarna emellan när hon uppställer sina väldiga
rensningsapparater.

Det hördes, som nyss antyddes, äfven hos oss något
genljud af dessa röster, visserligen svagt, men tillräckligt
dock för att mana till vaksamhet och, om det gälde, äfven
rusta till motvärn. Visserligen stod ännu Thore Petré
upprätt, men döden hade redan fästat sin blick på den
starke, och den närmade sig altmera den stund då mästaren
skulle för alltid lemna sin skola. Det var lyckligt att
innan dess få träda dit in, att i tid få göra sig hemmastadd
och bli underlärare derstädes. Skolan behöfde då icke
upplösas med stiftaren, katedern icke alldeles bli öde och tom.
Det behöfves icke alltid vara en Thor med hammaren som
sitter der. Vidar den tyste var anspråkslösare, och ändå
fläkte han Fenrisulfvens gap. Björck är ett slags Vidar,
fast med mycket bättre målföre.

Med skolan mena vi hvad man länge och ännu i dag
menar med den traditionella oppositionen inom
Borgarståndet och till hvilken genom gammal häfd Bondeståndet
hör. Dess uppgift är att använda det enda verkliga vapen
representationen eger för den händelse regeringen skulle
vilja bli starkare än nationens nervsystem tål vid. Vapnet
är, såsom vi alla veta, beskattningsrätten, rättigheten att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free