- Project Runeberg -  Minnesbilder /
157

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den sorglöse uppsluppne Filibert den yngre, liksom några
år sednare den statskloke beräknande Strozzi ocb den
jovialiske Jovial i honom funno sin lika fulländade
representant.

År 1833 krossades genom en olycklig tillfällighet hans
ena ben, hyaraf följde att han blef halt för hela sitt
återstående lif, halt, dock icke på kothurnen. Han
lemnade derefter kungl. teatern, uppstälde sin egen dels på
Djurgården och dels i landsorten. Landsorten, bortskämd
genom ett falskt pathos, så väl i pjeser som hos
skådespelare, skakade hufvudet vid åsynen af de representationer
Torsslow gaf. “Hvad är det der för roligt att se!“ yttrade
den goda landsorten, “det går ju till som hos oss.“ Man
anade icke att detta, som skulle vara ett klander, var i
sjelfva verket det största loford man kunde egna den
dramatiska artisten, som blir större i den mån han mera
närmar sig naturen. Detta var ett sätt att reformera
teatern, att förädla smaken, men icke ett sätt att gagna
kassan. Så gaf han dem emellanåt en röfvarpjes i himlen vete
hur många akter och med hur många mord på scenen, men
som hjelpte upp kassan. Så fick ändamålet någon gång
helga medlen, och ändamålet vanns till slut, det att höja
landsortsteatern och befordra dess förädlande inflytande
på smaken, sederna och moralen. De sujetter som arbetat
och utvecklat sig under hans ledning erinra sig ännu
under den djupaste rörelse af tacksamhet den tid då de
i honom sågo icke blott mästaren, utan äfven den
faderlige vännen, som för allas väl när som helst stod färdig
att offra sitt eget. Lagerns blad tillhöra talangen, snillet;
men rosorna äro hjertats, och den krans som flätas af
beggedera slagen är den skönaste, den oförvanskligaste.
Den som endast minnes det stora, men icke det goda, det
ljufva, den minnes blott det minsta af livad som är värdt
att minnas.

Torsslows bildning inskränker sig icke endast till den
utförande konstnärns. Han har, efter hvad vi tro oss
veta, författat flera teaterstycken af stor förtjenst och
som varit uppförda med mycken framgång, ehuru han
icke velat vidkännas författarskapet. Torsslow har nyligen
haft sin afskedsrecett å Mindre teatern, dit han återgick
efter några års nytt engagement vid kongl. teatern, men
den gången såsom styresman för dramatiska scenen. Vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free