Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beskow skulle kunna säga: Svenska akademien, det är
jag. Han skrifver för sjutton, sjelf den adertonde. Han
arbetar med en ifver, liksom fruktade han, och säkerligen
med skäl, att hvad icke han hinner göra, det blir länge,
kanske allt för länge ogjordt. Men aldrig öfverväldigar
skildrarens ifver forskarens tålamod, tålamodet som är halfva
snillet, för att tala med Balzac.
Följaktligen behöfva ej för Beskow, liksom för barden
fordomdags, visa sig “de dimmiga hamnarna, uppmanande
honom att göra dem rättvisa." (Beskows egna ord vid ett
tillfälle.) Han har gifvit dem sina kraftfullaste år; han
gifver dem, så långt det räcker, sitt lif, och mera kan ej
ene den enträgnaste skugga begära.
24 oktober 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
