Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
platserna pä svenska parnassen. Ingen skall bestrida det. Vi
ha, som det heter, infordrat rösterna och domslutet befans
enhälligt. Vi behöfva i förra fallet endast påpeka hans
“Grupper och personager” och i det sednare “Grefvinnan
Gruffiakin“, denna dikt sublim i allt, barbarisk endast i
namnet. Det mesta ur hans rika diktsamling står värdigt
vid sidan af detta större poem. Det susar nästan öfverallt
af samma höga vingslag, och det är friskt och klart
alltigenom. I sin prosa fri, är han dock friast i den bundna
formen. Ingen svensk skald förstår att, såsom han, leka
med den. Och formen, så mångas förtviflan och qval,
böjer sig lydig och glad, som ett godt barn, under den
lekande handen.
Sagans Orvar Odd hade sin fosterbror, och vår har väl
också sin. Hans Hjalmar — vi känna det — är
“Skandinavismen". Enligt gammal sed blandade fosterbröder sitt
blod med hvarann, och vår Orvar Odd gaf tidigt sitt, gaf
sina kraftfullaste år, hela doftet af ungdomens drömmar.
Hvad gaf honom Hjalmar tillbaka? Här är icke stället
der svaret skall ges. Men säkert är, att Sturzen-Becker.
under så många år “den värdige representanten i Danmark
af sitt lands icke blott intelligens, utan ock af dess urgamla
heder och tro“ (så yttrade om honom en utmärkt dansk),
slutligen fann sin ställning ohållbar i den “smukke by“ och
lemnade den med smärta. Har han då redan rest högen
öfver sin Hjalmar, sedan denne dukat under för helstatens
Angantyrsvärd? “Hvad vet jag?“ Orvar Odd bör veta det bättre.
Men hvad Skandinavien borde veta och icke glömma,
det är, att vid en anspråkslös gata i Köpenhamn, under
många års tid, bott en svensk man, hvilken utan annat stöd
för sig och sin familj än hvad han genom sitt snille, sin
otroliga arbetsförmåga och icke så få försakelser sjelf kunnat
förskaffa, lefvat och verkat för en idé, i hvars förverkligande
en gång han såg sitt fäderneslands och hela Nordens lycka.
Dertill fordras en karakter af jern. ett hjerta af guld, en
tro af martyr, hvilket han väl ock i sjelfva verket blef.
Det är skaldens, det är den troendes öde.
Mycket, vida mycket mera kunde sägas om denne frejdade
vän, denne mångsidige författare med kanske några fel, denne
medborgare med intet.
7 november 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
