Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fria utflygten af sin inspiration, månne väl Wallin
blifvit den “domsbasun på Zions berg“, som Tegnér
kallade honom? Herrans tjenare i gamla testamentet voro,
skulle vi tro, skalder, om någon varit det. Och är väl
sjelfva Kristi lära annat än den högsta inspiration, vällande
fram som en väldig flod, den aderton seklers prosa med alla
sina förvrängningar och konstgrepp förgäfves sökt grumla
och afleda?
Men statskyrklig eller ej, är dock Mellin — vi veta
det nog — för sin hjord en herde såsom få, oss veterligen,
äro. Hvad han i sin ungdom var för sina vänner inom
literatur och skön konst, är han ännu i dag för sina
socknebor: samme faderlige vän och rådgifvare, samme
varme deltagare i alla deras angelägenheter, i deras fröjder
och lidanden, outtömlig i uppfinning af medel för att skydda
de förra och skingra de senare.
Det är oss ljuft att en stund få dröja vid denna bild.
Vi ha sökt den, så ofta vi ur det förflutna velat hemta
något, som kunnat hålla oss skadeslöse för hvad tiden ryckt
ifrån oss af helsa, lycka och förhoppningar. Mången
gång stannade vi då vid minnet af den tid, då Mellin förde oss
an, mannen med den resliga gestalten, de ljusa lockarna
och barnahjertat, fattig och lefvande för dagen, liksom vi
andra, men rik, millionär pä idéer, mången af dessa
slocknande med dagen, men blott för att lemna rum åt en ny,
med morgonen tänd. Vän till hafvet och alla dem, som
plöja dess våg, kände han namnet på hvarje skuta i
Stockholms hamn, namnet på hvarje skeppare som förde
densamma. Det blef, må man tro, ingen liten rörelse bland
sjökaptenerna, när Mellin visade sig på skeppsbron. Så
fick han den idén att inreda en brigg, som skulle föra
honom och hans vänner på en färd kring jorden. Det
mötte dock oöfvervinneliga svårigheter att finna redare i
fartyg för slik laddning. Måhända skulle likväl den tidens
höga vederbörande gerna ha sett en sådan affär, nb., om
det stannat vid exporten. Till hans stora sorg gick äfven
denna idé “i marvattnet“, såsom han sjelf brukade säga.
Allt reducerades till en resa för honom sjelf till Lissabon
på några månader. Men denna lilla utflygt ha vi
emellertid att tacka för alla dessa obeskrifligen täcka noveller,
som, först synliga i hans “Vinterblommor“, sedan utgifna
särskilt, nu, tyvärr, äro alla utgångna ur bokhandeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
