- Project Runeberg -  Minnesbilder /
184

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Magnus Jakob Crusenstolpe.

Alla hafva vi, hvar i sin stad, något företrädesvis
märkvärdigt att minnas. En erinrar sig minuten, då Carl XIV
Johan dog, en annan timman, dä Magnus Brahe förgäfves
väntade pä företräde i Oscar den förstes gemak, en tredje —
och det är vi — den dagen, då Magnus Crusenstolpe affördes
till Waxholms fästning.

Det var den grannaste morgon i juli år 1838. Solen
stod hög och klar öfver Skeppsholmen, doppade sitt guld i
Norrström och bröt sig mot soldaternas bajonetter. En haj
af trupper till häst och fot var nemligen bildad uppför hela
Brunnsbacken emellan södra hamnen och norra gafveln af
Stadshuset, den tiden fängelse, äfven för statsfångar. Dessutom
presenterade sig från strömmen några kanonjollar, bemannade
med plutoner af gardet. En ofantlig massa folk af båda
könen trängdes på ömse sidor af denna lysande haj, värdig
en kung, en triumfator.

Xu knarrade på sina hakar fängelseporten, och ut trädde
ett äkta par: mannen, hög, ståtlig, med skarpt markerade
anletsdrag, sydländsk glöd i blicken, sydländsk oro måhända
ock. Qvinnan, som han ledde vid sin arm, skön, ljuf, blicken
öm, munnen småleende. Det var hugsvalelsen vid orons sida.
I samma stund detta par visade sig, fyldes luften af hurrarop,
och hvart man såg, hviftade mössor och hattar. Soldaterna
tycktes med förvåning betrakta detta ovanliga skådespel.
Skyldra kom dock ej i fråga. Tempot var: “Färdigt gevär!“
Och när det märkvärdiga paret skred förbi t. f.
öfverståt-hållaren Kuylenstjerna, högste befälhafvaren på stället,
blottade mannen sitt hufvud för denne, hvilken lika artigt
besvarade, helsningen. Men den artigheten kostade honom
embetet. Det var icke godt för en kronans embetsman att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free