Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara artig den dagen. Det behöfdes också ej. Folket gjorde
“les honneurs“ i stället.
Vid stranden emottog en kronoslup det så storartadt
firade paret. Slupen sattes i rörelse, och kanonjollarna följde
med. Men så länge en skymt af flottiljen kunde uppsnappas,
skallade hurraropen öfver stad och vatten, och de trängde
till den gamle kungens öron pä Stockholms slott. Det lärer
då, efter hvad man försport, vankats örfilar till höger och
venster bland de förskräckta hofmännen, och ingen må undra
pä det. Carl Johan hade den dagen fått den värsta sjelf,
och svedan deraf kändes så länge han lefde.
Hvadan nu allt detta? Hvadan denna seger för en
fänge, detta nederlag för en kung? Det är den frågan vi,
så långt utrymmet medgifver, skola söka besvara, ty det
är just den katastrof, vi ofvan skildrat, som beredt Magnus
Jakob Crusenstolpe ett större rum i vart lands historia än
måhända annars blifvit händelsen.
Crusenstolpe, född i Jönköping 1795, kom vid ungefär
tjugufem års ålder till Stockholm. Sina första studier hade
han egnat juridiken och blef snart nog assessor i Svea
hofrätt; men säkerligen var hans verksamhet, den tiden
såsom ledamot vid hofrättens bord, vida mindre lysande än
den blef, när han en dag stod vid dess skrank såsom anklagad.
En ung adelsman, dertill rikt utrustad af naturen, måste
alltid finna fru Justitia för sträf, då han nära nog är säker
om fröken Fortuna, och hvar skulle väl hennes hjul rulla
flitigare, om ej mellan bänkarne i Sveriges riddarhus!
Intagande redan genom sitt utseende, fängslande genom sitt sätt,
bländande genom sitt snille, tillräckligt aristokrat för att
icke alltför mycket ömma för folket, måste han mer än de
flesta vara qvalificerad att tjena en kung. Och han blef
en konungs tjenare. Om det ändå stannat dervid! Men
olyckan ville att han jemväl skulle bli favorit, och han blef
det. Den unge Crusenstolpe kunde oanmäld inställa sig hos
Carl Johan, kunde som han gick och stod uppvakta hans
majestät, fick sitta pa soffan vid högst densammes sida, fick_
o gudar — äfven kyssa hans hand. Smällen måtte ha hörts
till vestra slottsflygeln, ty Brahe spratt till. Ordinarie
favoriten fick ögonen opp. Ingen har lättare att bli
öfverkörd än den, som går en konungs favorit i vägen.
Det var såsom utgifvare af tidningen “Fäderneslandet“
(1831—33) Crusenstolpe fick erfara följderna deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
