Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sällan såg man honom bland dem, som sökte draga fram
samhällets stora reformer, och var han med, så var det för
att retas med spannet. Hvar man hade honom i sådana
vigtiga frågor som t. ex. handels- och näringsfriheten,
allmänna folkbeväpningen m. fl. känner man ej, men bestämdt
var han ingen vän till det hvilande representationsförslaget.
Mot Norges fria statsförfattning var han nära nog hätsk.
Det var för mycket halfsulor kanske och inga plymagerade
hjelmar. Ofta tycktes det vara hans enda lust att kalfatra
diplomatiska noter, mästra kungliga bref, ifall kontrasignanten
ej var i hans smak, och han var månare om deras excellensers
värdighet, än excellenserna sjelfva. Sålunda blef hans
opposition för det mesta negativ, personell, fast alltid pikant,
blixtrande. Så löste sig mången gång detta snille i gnistor
opp, i stället för att bli en hel, en klar och värmande låga.
För mycket fantasirik och passionerad att skrifva historien,
var han för rapsodisk i sitt manér, att kunna skrifva en
fullt genomgående roman. Deraf nppkom ett författarskap,
som står ensamt i vårt land, ensamt måhända i något. Det
var ej historia, det var ej roman, det vägde mellan båda,
liksom mellan dag och natt Men halfdagern är oftast
förvillande, och ehuru det lifligt intresserade en hvar, klandrades
det likväl af alla. Men nog ville vi protestera mot dem,
som påstå att han med berådt mod vanstäldt historiska
fakta. Mången skrifver utan att tro, men ingen trodde så
på hvad han skref som Crusenstolpe. Så t. ex. omtalade
en dag för honom en bekant, att han hos numera framlidne
excellensen M. Eosenblad sett två beslöjade fruntimmer.
“Två beslöjade fruntimmer !“ upprepade han med vidgade
ögon, pannan i moln, blixten redan laddad. Någon tid
derefter såg man i ett af hans arbeten uppträda två beslöjade
damer hos samme excellens, men med tråden till den
underligaste historia, dykande ned till botten af himlen vete
hvilken dynastisk hemlighet. När man efteråt upplyste,
att dessa fruntimmer voro en mor och en dotter, endast
uppresta till Stockholm för att be om nåd för en
tullförbrytare i Skåne, så smålog han medlidsamt åt upplysarens
enfald eller lättrogenhet, fullt öfvertygad att der fanns en
mystisk slöja och att endast han genomskådat den. Men
den, som får släppa till skinnet, den prisar lagom en sådan
clairvoyant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
