Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känd af enhvar, och den, som tecknat dessa rader, hade den
äran att då för honom presentera kompaniernas chefer och
andra verksamme befrämjare af denna stora sak. Grefve
Anckarsvärd, ty det var han, följde uppmärksamt
vapenöfningarne, dessa militär-rörelser utan annat reglemente än
den goda viljan, utan annat kommando än fosterlandskärleken.
Efter slutad exercis yttrade han dessa ord:
“Så fick jag ändå i min ålders qväll se åtminstone en
af mina älsklings-idéer realiserad. Vid 1828 års riksdag
väckte jag på riddarhuset motion om allmän folkbeväpning,
som skulle börja i skolan och fortsättas så länge kraft och
tid räckte till. Somliga logo åt mitt förslag såsom en
barnslighet. Andra darrade vid blotta tanken på vapen i
folkets hand. Nu ler ingen mer och ingen darrar, ingen
annan än de, som skola darra, nemligen fienderna till vårt
land och vår frihet.“
Han tystnade. En djup rörelse hade öfverväldigat den
ädle gubben. Nu helsade han oss vänligt med handen,
vände hästen till återfärd, och sedan sågo vi honom aldrig
mera. Men sådan han red öfver fältet, stolt, rak och med
högburen panna, skall han rida genom häfderna, den gamle
riddaren med viziret alltid uppslaget och trogen i sista
stunden fäderneslandets banér. Att detta banér slagit ut
sina veck i friare, renare luft, dertill har han mera än de
flesta bidragit. Det var hans verk, och det är hans ära.
4 februari 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
