- Project Runeberg -  Minnesbilder /
194

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Zelma Hedin.

Den mäktigaste och mest inflytelserika af de sköna
konsterna är väl ändå den dramatiska, fast hon icke alltid
varit den mest hedrade. Det är ett bland bevisen på nyare
tids framsteg i bildning och förstånd, att denna konst fått
den höga plats henne tillkommer. Man erkänner, att
ingenting så omedelbart inverkar på moralen och sederna som hon.
“Hon är samtidens förnämsta predikstol,“ för att tala med
en af samtidens förnämsta tänkare. Dertill är hon en
sjelfuppoffringens konst. Sjelf skapar hon icke, men hon offrar
sig för det skapade. Andra konstnärer lägga sin själ i eget
verk. Den dramatiska lägger i en annans både själ och
kropp. Målaren och skulptören välja fritt sina föremål,
välja de stunder, då anden kommer öfver dem. Skådespelaren,
slaf från början till slut, måste stå färdig, när regissörens
klocka ringt, måste t. ex. rasa som en tyrann, äfven när
sinnet är som mildast stämdt, eller skratta som en narr,
äfven när hjertat som ymnigast blöder. Tager han, ena
stunden, brorslotten i det bifall som är författarens förtjenst,
blir han, den andra, lika lätt första offret för författarens
synder. Dertill höfves det en kropp af jern, lika härdad
vid tropisk hetta som, och isynnerhet i vårt land, vid
polarisk köld. “Det är,“ yttrade en gång Rachel, vår samtids
största skådespelerska, “det är en konst, som förtär vår egen
individualitet, så att vi knappast veta att vi sjelfva äro till,
och på samma gång suger den ur våra ådror helsan och
lifvet.“

Allt det der märker icke en högtärad publik. De gryende
anlagen, de första försöken föga huld, firar den visserligen
en mogen talang; men firandet, bifallet är ögonblickets. En
tillfällig “indisposition“ är tillräcklig att fördunkla minnet
af en triumf; det är en lager, sönderfallen ofta nog, innan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free