- Project Runeberg -  Minnesbilder /
196

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Elise Hwasser,

född Jakobsson.

År 1849 fanns här i Stockholm ett ungt fruntimmer,
som tillverkade blommor, hvilka kringskickades till
försäljning. Deruti låg nu ingenting ovanligt. Brist på dem
som tillverka blommor, förstås af gas och tyll, kan ej gerna
uppstå i fru Fürstenhoffs fädernesland. Men det
ifrågavarande unga fruntimret hade en yngre syster, som kringbar
blommorna i husen, en fin gestalt, blond och med blå ögon,
något dunkla eller beslöjade. De klaraste dagarna börja
vanligtvis så. Systerns blommor aflemnades och affären var
afslutad; men hon, som aflemnat och afslutat, dröjde, syntes
ha svårt att aflägsna sig. Det var som hade hon något för
egen räkning att aflemna. Hon bad att få uppläsa ett poem
af någon känd skald, eller en monolog ur något af de
dramatiska arbeten, hon sjelf åsett från någon anspråkslösare
plats i salongen, och hon fick det. Det var ju alltid något
på köpet. Man lyssnade med kristligt tålamod och hade
ett par vänliga ord till belöning, något som man så lätt
kan komma ut med, men hvarpå man i allmänhet är mera
hushållsaktig än man tror.

Men den unga flickan önskade något mera, hon önskade
ett godt råd, och understundom undslapp ordet “teatern“
hennes läppar. De fleste smålogo, om de också icke ryckte
på axlarna. Vissa småleenden ha något tycke med solstygn,
hvilka förlama, när de ej döda, och den stackars flickan
gick mången gång hem med böjdt hufvud och bedröfvadt
sinne. Mången stor talang skulle gå för verlden förlorad,
om det ej i den sanna kallelsen eller i de verkliga anlagen
funnes en motståndskraft som icke så lätt förlamas. Den
unga svärmiska flickan fortfor att kringbära blommor och
derefter lika otröttligt att deklamera, till dess hon råkade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free